BY AFT

Kom just på att det troligen inte var en inbjudan?

”I woke up believing that I spilled red wine on my shirt,
Realizing that it was my heart pouring out of my chest”

Egentligen var det inte mitt fel. Men man kan inte säga att det var hans heller. Vinet får stå till svars för det som hände. Eller så var det mitt veka hjärta. Mest troligast en kombination. Det var därför jag följde honom hem. Trots att jag vet att det inte är rätt. Trots att jag vet att det är bäst att låta bli. För jag har hamnat där förut. Det var visserligen ett tag sedan nu. Kanske var det därför jag föll för impulsen. Han verkade så glad att se mig när vi träffades. Förvånansvärt men sant. Och senare när det var dags att skiljas åt tog han min hand och jag fann mig själv i hans hall. Trött med en önskan om att sova och vaknade sedan på fel plats vid fel tillfälle och ångrade att jag förlorat mitt förstånd kvällen innan.

” Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu, åldrad i ungdomlig grönska, öarnas stad det är du. Av städer jag känner i världen är du den stad som fått allt. Genom Mälarens kärlek till havet enblandnign av sött och salt”

Jag googlar fram texten till ”Stockholm i mitt hjärta”, hur folklig kan man bli? Att förklara varför jag överhuvudtaget skrev in texten i sökfältet är en allt för lång historia – kände bara att jag var tvungen att bekänna denna synd eller i alla fall notera den så att jag slipper söka upp den igen.

Vaknade av att något svart fladdrade förbi. Visade sig vara en mygga med långa ben. I min iver att rädda den knäckte jag nästan dess tentakler. Så jag gav upp efter en jakt runt huset. Nu lever den och frodas någonstans i vardagsrummet. Blä. Goda gärningar lönar sig inte alltid?

..fast mitt arbete har lärt mig att fila lite på sanningen. Det är inte lögn. Det är en form av konst. Jag tänjer inte gränserna. Jag väver nya.

Det känns som om den här gången ska jag hålla mig till sanningen. Inte täcka över eller polera. Den här gången ska det vara på riktigt.

2005-08-10 @ HEMMA