Sparat under: LÄGENHETEN
Saker jag trodde att jag skulle ägna min fritid åt så snart jag flyttat in i lägenheten:
* Stjäla med DN Kultur från jobbet så att jag kunde läsa om vilka museér som har de mest aktuella och
sevärda utställningarna medan jag dricker café au lait ur en mugg i äkta stengods.
* Enbart läsa klassisk litteratur samt spela Mozarts symfonier på grammofonen.
Och se allt av Roman Polanski.
* Lägga överkottspengarna som blir över efter månadens räkningar är inbetalda på konstnärsartiklar så som staffli, penslar, paletter i trä, oljefärg, akvareller, skissblock, blyertspennor i olika grovlek, pastellkritor, kol och skapa mästerverk från min balkongvy.
* Tända ljus i doften Cleopatra från Tocca Beauty á 425 SEK / st, krypa upp i J’s bruna manchestersoffa och återfå känslan för språk genom att läsa mina gamla franska- spanskaböcker.
* Färga håret mörkt för att matcha mitt nya finkulturella jag.
Detta har jag insett sedan jag flyttade in i lägenheten:
* ProffComs prenumenation på DN gick ut vid årsskiftet. Och kommer inte att förnyas.
* Jag vet inte vem Roman Polanski är. Äger inte heller någon grammofon.
* Konstnärsmatriell är en kostsam historia och själv är jag faktiskt helt talanglös utan kreativ förmåga. Dessutom saknar jag tålamod.
* Frågan är om jag kommer lyckas med konststycket att förflytta mina språkböcker från mina föräldrars hus
till lägenheten och än mindre öppna dem.
* Mörkt hår klär mig inte, det får min hy att se gulblek ut.
2006-01-31 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: UTEKVÄLL
Pikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmipikkmi…
Vaknar av ett oidentifierbart ljud som fyller rummet. Av någon anledning har jag sovit med taklampan tänd. Det värker i nacken. Har underligt nog tre kuddar uppallade bakom mig. Ljudet avtar inte. Tvärtom, det tycks öka i stryka men det beror nog bara på att jag blir mer och mer medveten om vart jag befinner mig.
Pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi, pikk mi..
Något ligger i soffan. Måste titta närmare, kan inte förstå vad jag arkiverat för något där? Och det lilla bordet är fullt med snabbmatsförpackningar. Sedan när? Börjar fundera om jag legat i dvala, liksom gått i ide, som björnarna gör. Det kanske är J som kommit hem? Eller har någon annan flyttat in? Utan min vetskap?
Pick me, pick me, pick me, pick me, pick me, pick me, pick me, pick me, pick me…
TV:n står också påslagen. Det är den interaktiva menyn till Shrek och Åsna hoppar upp och ned på skärmen och ber mig att välja honom. Hittar fjärrkontrollen under mitt högra ben och ser till min förvåning att jag är klädd för fest. Stänger av DVD:n och inser att det är Annelie som ligger dubbelvikt i den låga soffan. Och att maten är något vi köpte på Sibylla efter att ha flytt från en katastrofal tillställning på Hallstahotellet.
Tidningen Slitz turnerar Sverige runt med sina värdinnor och idag var det Sollefteås tur. Hallsta Sport och Konferenshotell erbjöd sina lokaler så jag, Annelie, Annica, Jennie och Johanna var där och vimmlade tillsammans med andra från stan som var där i hopp om att se utvikningstjejer från mitt uppslaget. Såg fem blondiner som dansade på en scen i max tre minuter innan de försvann in i en av hotellkorridorerna. Försöker samla minnena. Hittar inget att som är värt att notera.
Men middag åt vi innan vi åkte upp. Tacos med alla tänkbara tillbehör. Hos mig. I lägenheten. Går ut i köket. Samtliga av Johans tallrikar, bestick, glas, skärbrädor köksredskap ligger utspridda över bord, spis och diskbänk tillsammans med rester av paprika, söndersmulade nachos och köttfärs. Väcker Annelie och tar avsked. Ställer mig och börjar diska. Klockan fyra på morgonen. Försöker att inte somna i löddret av Yes Citron.
2006-01-28 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: ON TOUR
Situationer som är mindre lyckade att försätta sig i när man har glasögon.
* Prata med Johanna under en utekväll när ”La Copa De La Vida” spelas och hon glatt knyter näven för att imitera Ricky Martin. Och sjunger med hjärtans lust: – Go, Go, Go ! och boxar till. Framför sig.
* Att ta av sig glasögonen och lägga ifrån sig dem. På sängen. Sedan glömma bort vart man lagt dem. Leta tills man tröttnar på att famla runt i blindo. Och sätta sig ned för att fundera. På sängen.
* Mingla runt med höga klackar på slipat stengolv på företagets julfest. Inte kunna hantera föregående. Hälsa alldeles för hjärtligt på sina kollegor. Förvånat följa med blicken hur en skalm faller i backen.
Ovanstående slutar alltid på samma sätt. Och sker alltid kvällstid. Det är bara att be en bön. Hoppas att närmaste bensinmack har öppet och att deras lager av kontaktlim inte tagit slut.
2006-01-27 @ SYNSAM
Sparat under: INNEKVÄLL
Kan inte annat än älska lovely Zach Braff..
2006-01-26 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: LÄGENHETEN
Min första helg i egen lägenhet. Det är sådant här man ska minnas och drömma sig tillbaka till när man hasar fram över linoleumgolven på ålderdomshemmet med rullatorn framför sig. Dessvärre kan jag inte kalla det för en vidare minnesvärd kväll. Trevlig på sin höjd men minnesvärd? Tveksamt.
Minnesvärt är när man får en Oscar eller när man vinner 3,2 miljoner på Bingolotto eller när prins Carl-Philip ringer och bjuder ut en på Toledos. Inte när man spelar poker med Annelie och Annette runt det låga bordet framför TV:n. Särskilt inte när man sitter på golvet och använder pennor som marker. Och dricker BOB’s lättdryck.
Om det här hade varit en film där jag var den unga, framgångsrika och omsvärmade huvudpersonen som just hade landat ett kontrakt på den där schyssta vindsvåningen i New York så hade vi sprungit runt i cocktailklänningar och förberett snittarna som vi skulle bjuda på när gästerna kom. Och sen skulle stadens hippaste trilla in med litervis av Möet & Chardon till värdinnan, alltså mig, och Paris Hilton skulle ringa om och om igen på porttelefonen och böna och be tills jag släppte in henne. Och..
Fast nu är mitt liv inte så mycket IT-crowd, den enda som skulle kunna tänkas ringa på min dörr ikväll förutom mina föräldrar är möjligen Jehovas? Fast de sitter säkert och trycker i någon kyrka och sippar på nattvarden medan de utbyter vitsiga bibelcitat. Jehovas alltså, inte mina föräldrar. Fast ärligt talat, jag sitter nog hellre här på den fluffiga vita mattan, skjuter fram ett gäng pennor och säger ”all in” medan vi skålar i Lingondricka än firar med något gäng som sprutar champagne över tapeterna. Eller bjuder in Jesus.
2006-01-21 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: LÄGENHETEN
2006 : är soffans år, nu kan jag inte bara zappa mellan SVT1&2, samt TV4 utan också TV3 och ZTV !
2006-01-20 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: HUSET
En lång väntan är över, jag, Adina-Therése ska för första gången i mitt liv bli husägare. Eller, ja, det är en lägenhet. Och nej, egentligen är den inte min.
Annelie hjälpte mig, tillsammans med mamma som något ofrivilligt gick med på att köra mitt pick och pack från Prästbordet ned till järnvägsstationen, att flytta in. Det var så här i efterhand, som jag insåg att det inte var helt fel av Johan att lämna möblemang samt köksredskap och andra stora attiraljer. För trots att det var mest kläder, make-up, smycken och personliga ägodelar som skulle in i lägenheten så fyllde vi hissen till max med väskor och små kartonger.
Det förvånar mig hur många par strumpor jag egentligen äger, enbart de fyllde en gigantisk tygväska. Utöver det har jag släpat med sjukligt mycket övriga underkläder, CD-skivor och torrfoder. Det senare var onödigt eftersom Johan nämligen lämnat samtliga av sina. Efter inspektion av dessa kunde jag och Annelie konstatera vad som fanns i överflöd:
* Bakartiklar: bakpulver, mjöl, vanillinsocker o.s.v.
* Kungsörnens Pizzamix.
* Diverse bönor, linser, frön och nötter.
* Öppnade påsar med frystorkat kaffe från Gevalia.
* Receptfria mediciner, bl.a. en rosa flaska från USA med okänt innehåll.
Att ovanstående finns i mängder tyder på 1/ Johan månar om sin hälsa samt tycker om att vara huslig och baka kakor, bröd och annat, eller 2/ Johan vill måna om sin hälsa och göra saker från scratch men orkar inte vilket resulterar i att det läggs på hög på hyllorna. Vi lyckas aldrig riktigt fastställa vilket men Annelie var åtminstone övertygad om att den nuvarande ordningen var alldeles för manlig. Så medan hon pysslade i köket med att omorganisera skafferiet så ägnade jag mig åt att arkivera saker i byrålådor, skåp och garderober.
Och några magiska timmar senare kan man kalla mig officiellt inflyttad. Min första egna adress! Det är så vackert att man får tårar i ögonen. Nästan i alla fall. Åtminstone om man blundar. Hårt.
2006-01-19 @ C/O LÄGENHETEN
Sparat under: LÄGENHETEN
