BY AFT

Johans blommor börjar se riktigt deprimerade ut. De har ju varit lite ledsna den senaste tiden. Ärligt talat så har de sett mer och mer hängiga ut sedan jag började stå för deras omvårdnad. Jag har verkligen provat allt, dragit in på vattnet, nära på dränkt dem med en kanna var, mutat dem med lite smarrig växtgödning som jag hittade i ett av köksskåpen, klappat de på krukan, låtit dem sola sig (när vädret tillåtit), allt.

Får nära på  hjärtklappning vid tanken på att om de fortsätter i den här takten så är de bortom döda när det är dags för mig att lämna lägenheten. Och det vore fruktansvärt sorgligt. Speciellt för min plånbok, jag har inte råd att ersätta alla de här växterna. Det såg ju ut som en djungel när jag flyttade in. Nu ser det mer ut som att jag lever i ett herbarium. Kanske saknar de Johan ? Ska nog prova att prata med dem, det sägs ju att blommor gillar sånt. Om inte annat kan det ju inte skada att andas lite över bladen, så att de får lite koldioxid, en extra boost liksom. Känner mig lite fånig när jag står och pratar rakt ut i luften om vädret. Ska nog satsa på enskilda samtal, det är mer personligt. Börjar med den stora växten vid balkongdörren.

Inleder lite försiktigt: – Hej, ja, här står du och hänger.. Fel öppningsfras ! – Eh, vilka vackra blad du har där. Jag har ju förresten inte presenterat mig, Adina heter jag (skakar hand med ett av bladen). Och en så underbar kruka ! Inget gensvar, inte ens ett litet skott. Byter taktik. – Ja, Johan kommer ju snart hem. Han har nog saknat er. Jag kanske kan hälsa honom från er ? Skulle ni vilja det ? Känner mig helt sinnesrubbad där jag står och konverserar med en deppig grön växt. Hämtar en blomspruta och en nagelsax. Sprayar bladen så att dammet försvinner och klipper bort lite av de torra kanterna ytterst på bladen. – Se så snygg du blir. Det är knappt så att Johan kommer att känna igen dig ! Nä, det lär han ju inte göra så här illa som det här går.

Äh, det här fungerar ju inte. Vill den inte ha med mig att göra så ska jag bespara den det besväret. Prövar med den i köket istället. Ställer mig tättintill och andas kraftigt. Den fäller några blad. Kanske är det andedräkten ? Är den verkligen så illa ? Att man känner för att utöva självstympning ? Ger upp mina misslyckade försök och klampar iväg till badrummet för att borsta tänderna.

2006-04-23 @ C/O LÄGENHETEN

Fick lovely Ebbas Stil av snälla Fredrik.

2006-04-16 @ C/O LÄGENHETEN

Kan tänkas att jag lämnat festen några drinkar för sent tänker jag när jag skrapar upp strumpbyxorna på gruset utanför porten. Fumlar runt med händerna i handväskan i jakt på nyckelknippan. Går inget vidare. Gräver lite till. Skulle i mer nyktert tillstånd gripas av panik. Hittar dem verkligen inte. Häller ut väskinnehållet på bron. Hah. Får grepp om nycklarna och skrapar tillbaka mina ägodelar i väskan. Får med mig lite grus i farten. Kämpar med låset en stund innan jag lyckas ta mig in. Smäller igen ytterdörren efter mig.

Dansar på lätta steg upp för trapporna. Dansar in i trappräcket. Hälsar glatt på stengolvet och klappar lite på det. Krälar resten av biten tills jag kommer in lägenheten. Släpper av det jag har för händer i hallen. Knölar ned de trasiga strumpbyxorna i en stövel. Tänker att det säkert kan bli en trevlig överraskning när jag hittar dem. Slår på TV:n och inser att det skulle vara gott med något att äta. Eller dricka. En kopp te vore inte fel. Går ut i köket och sätter på en kastrull med vatten. Lägger mig själv i soffan och filosoferar över livets mysterier. Filosoferar så djupt att jag måste vila ögonen en stund. Bara en liten stund. Får inte glömma tevattnet. Men det hörs ju när det kokar.

Och det gör det. Vattnet kokar. Jättemycket. Flyger upp ur soffan och in i köket. Ändrat tempus. Vattnet har kokat. Jättemycket. Nu är det dock inte så mycket kvar. Det luktar dessutom underligt i rummet. Knäpper igång köksfläkten och ställer bort kastrullen. Nynnar lite för mig själv och drar papper från hushållsrullen för att torka upp på spishällen. Börjar ryka. Ser framför mig hur små glödande korn virvlar runt i draget från fläkten. Tittar intresserat på. Fattar långsamt att jag borde stänga av fläkten. Och plattan. Gör detta i föregående ordning. Avslutar med att hälla resterna av tevattnet på spisen. Tar olyckan med ro. Går tillbaka till soffan och återgår till att facinerat följa dramatiken på TV-SHOP.

2006-04-14 @ C/O LÄGENHETEN

Det var inte Odysséen som Stefan pratat om. Det var ju James Joyce, Odysses ! Total felprioritering av mig.

2006-04-04 @ C/O LÄGENHETEN