BY AFT

Det går inte att komma överens med alla. Det är inte möjligt. Helt omöjligt faktiskt. På en arbetsplats är det en fördel om man kan hålla sams. Åtminstone fejka det. Men det går inte. Inte när vissa är sådär fruktansvärt envisa. Såna som inte går att diskutera med. Som vägrar att ge med sig. Trots att de har fel. Själv försökte jag vara en god medarbetare och behålla lugnet. Utan att gå till handgripligheter. Men somliga går det inte att konversera med. Så jag gav upp.

Efter minuter av svärande. Och knuffande. Och några lätta sparkar. Hämtade jag förstärkning. Jag ropade på Tomas. Som tog i med den styrka jag uppenbarligen saknade. Jag är inte en dålig förlorare. Men jag förlorar mitt humör när jag vet att jag har rätt. Men med lite hjälp från en vän gick jag vinnande ur fighten. Tomas tog i och ruskade om kollegan. Tills min Daim föll ned i varuutaget. Adina vs. Godisautomaten, 1 – 0.

2006-10-27 @ SKRIVBORDET

Sitter vid skrivbordet och försöker koncentrera mig. Det går sådär. Det finns så mycket annat att intressera sig för. Vem som går förbi min arbetsstation? Vad det är för en utskrift som printas i skrivaren? Varför det är så mycket flugor som susar runt mitt huvud? Verkligen. Det är nästan vinter nu. Det borde inte finnas flugor varken utanför eller inne i den här lokalen. De enda blommor min arbetsplats äger är gjorda av plast så de borde inte attrahera några blomflugor. Möjligen plastflugor. Men såna borde sakna förmågan att flyga.

Viftar frenetiskt i luften framför mig. Hjälper. Inte. Måste gå till botten med problemet. River en bit papper från mitt kollegieblock. Om jag dödar en av dem kanske de andra blir avskräckta och ger sig av? Om någon av mina arbetskamrater plötsligt föll ned över tangentbordet skulle åtminstone jag bli fundersam och ge mig av.

Lokaliserar flugornas bas till papperskorgen. Tar av mig stövlarna för en ljudlös attack. Kryper runt den vita plasthinken på alla fyra och inväntar det rätta tillfället. Det gör hemskt ont i knäna att hasa runt på golvet. Dessutom luktar gammal banan fruktansvärt illa. Chansar och nyper till i luften. Lyckas endast att skrämma iväg dem på flykten. Suck. Går till plan B. Drar ihop påsen så att den nästan är helt stängd. Väntar på att dess inneboende ska flyga ned och börja mumsa på soporna och BANG! Då slår jag till och knyter igen den. Hah, de har ingen aning om vad som komma skall.

Spanar tålmodigt likt en jägare på pass mellan granarna i väntan på att fälla den perfekta älgen. Ser på hur de samlas runt en tom yoghurtförpackning. Gnuggar händerna i förtjusning. Nu gäller det! Kastar mig fram och klämmer ihop påsen. För långsamt. Flugorna fladdrar upprört upp. Nej. Nu jävlar ska de väck. Tar på mig stövlarna och lyfter upp hinken under armen. Skrider värdigt genom lokalen. Med en sopkorg i famnen. Och flugor surrandes runt huvudet. Lämnar en odör av rutten frukt efter mig.

2006-10-24 @ SKRIVBORDET

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.

NO CHEATING!

Will it be ok?
Psycho Girl

2006-10-23 @ SKRIVBORDET

To: supportgruppen@kontoret.se
From: adina@kontoret.se
Subject: Borttappat!

Lätt bekymrad röst och skrikig röst saknas.
Hördes senast vid Tomas skrivbord.

Med vänlig hälsning,
Adina
Backoffice / Kontoret

Update:
Återfann den i en kopp Earl Grey.

2006-10-18 @ SKRIVBORDET