Sparat under: UTEKVÄLL
Egentligen gör jag det för ofta. För omgivningens bästa alltså. Men jag kan inte låta bli. Det är så trevligt med karaoke. Och ännu trevligare blir det på lokal. Då har man ju en publik också. Även om den vanligen är ganska dragen, vilket kanske är tur för publiken. På så sätt hör de inte riktigt hur illa man sjunger. Och förhoppningsvis reagerar de inte på hur allvarligt man tar på sitt eget uppträdande. Fast så allvarligt tar jag inte på mitt eget framförande. Bara lite. Lite armvift och lite inlevelse i texten. Inget seriöst. Men ibland är det nog läge att tona ned på det också. I alla fall i början av kvällen innan övriga i rummet fyllnat till. Innan dess finns det en klar risk att de faktiskt lyssnar. Sjunger Britney Spears, Sometimes, med Annica. Tar i ordentligt på refrängen; Sometimes I run / Sometimes I hide / Sometimes I’m scared of you / But all I really want is to hold you tight / Treat you right / Be with you day and night / Baby all I need is time..
Det har samlats lite folk i fotöljerna kring scenen. Jägaren är en av dem. Han står lite för nära. Om det här hade varit en riktig konsert hade han blivit hindrad av ett stängsel. Och ett gäng vakter i tungviktar klassen. Nu är det här bara en bar. Med karaoke för amatörer. Gästerna kan gå hur nära som helst. Jägaren ler och vinkar. Verkar lyssna alldeles för noga på texten. Eller också är det jag som är paranoid. Men ser han inte ut att vara på lite för gott humör. Åhnej. Tänk om han tar mig på orden. Tror att jag sjunger vad som vilar på mitt hjärta. Hjälp. Det var inte så det var tänkt. Tanken var att uppleva lite fjortisnostalgi. Funderar på om jag borde skjuta in något eget. Nynna fram något om att jag inte instämmer med upphovsmannen. Eller något om att jag är bortlovad på annat håll. Fast det skulle nog skära sig med Annicas sång. Jägaren står kvar och visar sitt stöd. Engagerar mig lite mindre än vanligt. Lägger upp en plan. Får hålla mig tätt intill Annica och Lena kvällen igenom. De får agera mina personliga livvakter. Ett alldeles eget fan. Känner mig som en kändis.
2007-03-31 @ BOWLINGEN
Sparat under: KONTORET
Var: Tinas Skrivbord
När: 15:37
Vilka: Tina, Adina och Tele2’s Kundtjänst
Vad: Adina ringer Tele2, Tina utför sitt arbete..
Tele2’s Talsvar: Välkommen till Tele2’s Kundservice, för frågor gällande..
Adina: (Knappar sig fram i tonvalet..)
Tele2’s Kundservice: Välkommen till Tele2, du talar med Sandra!
Adina: Hej, Adina heter jag och jag skulle vilja göra en portering..
Tele2’s Kundservice: Nummer du vill flytta över till oss..
Adina: (Ger telefonnummer!)
Tele2’s Kundservice: Vet du hur det fungerar med en portering?
Adina: Ja!
Tele2’s Kundservice: Du har inga frågor alls kring det?
Tina (i bakgrunden): Välkommen till Spray, mitt namn är Tina!
Tele2’s Kundservice: … ? !
Adina: Nä, alltså jag jobbar själv med porteringar..
2007-03-28 @ SKRIVBORDET
Sparat under: KONTORET
Saker som gör mig arg;
1/ Gröna bananer
2/ Ologiska mönster
3/ Sömnbrist
4/ Tangentbordsdamm
5/ Crypt Raider
2007-03-25 @ SKRIVBORDET
Sparat under: UTEKVÄLL
This is it. Jag ska på dubbeldejt. Nästan. Det är inte riktigt en dejt. Men det är bestämt att jag och Annica ska träffa Jägarbröderna. Har valt kvällens klädsel med omsorg. Eller kanske inte. Men jag har åtminstone en helt ny kreation på mig. För att känna mig lite bättre till mods om kvällen skulle bli obehaglig.
Efter att ha druckit vin och sjungit alldeles för mycket karaoke hemma hos Annica känner jag mig redo. Vi går tillsammans med olika förhoppningar om kvällen ned på stan. Är tidigt ute. Vill inte hamna i kö och riskera att inte komma in. Sitter och pratar vid ett bord. Dansar lite. Klockan tickar. Ingen jägare.
Börjar efter midnatt att ana oråd. Fortfarande ingen jägare. Vi går en sväng till stället mittemot som har inträdesfritt ikväll. Ingen bekant så långt ögat når. Knappt någon gäst så långt ögat når. Går tillbaka. Dansar lite till. Byter artighetsfraser med folk vi känner. Går ut till kapprummet. Annica ringer Jägar Jr.
Visar sig att vi blivit dumpade. Utan att ens veta om det. Jägarbröderna är inte ens i närheten till att ta sig till stan. Långt ifrån. De har valt att dricka öl mitt ute i ingenstans. Vi ger upp. Går till Citygrillen och köper kebab. Jag spriller blandad sås på min assymetriska top. Annica ringer Jr. och kräver en förklaring.
Ensamma på grillen. Dissade. Dumpade. Oönskade. Och jag dessutom nedsölad. Annica skäller på Jr. Det är rätt. Jag hejar på henne. Om han nu hela tiden varit medveten om att han inte ville träffa henne kunde han sagt det tidigare. Besparat oss besväret. Tragiken. Känslan att vara stood up.
2007-03-24 @ CITYGRILLEN
Sparat under: ON TOUR
Befinner mig på IKEA. Har just införskaffat två fotöljer. Ett litet bord. Två kuddar. Sovrumslampa. Och en tvättkorg. Skulle egentligen köpt ett duschdraperi. En badrumsmatta. Och lite annat småplock. Men efter att ha plockat på mig möblerna förlorade jag tålamodet. Nu har jag förlorat humöret. Och fjortonhundra kronor. På frakt. För två ynkliga fotöljer. IKEA har barskrapat mig. Frakten kostade mer än fotöljerna själva. Jag saknar ord. Och pengar. Mest pengar. Jag brukar alltid komma på något att säga. Förr eller senare. Det enda jag kan komma på är: 2 st. SOLSTA fotölj á 595SEK, totalt: 2590SEK inkl. frakt. Jag upprepar det som ett mantra. Det driver mig till vansinne. Svär som en sjöman och låter ilskan gå ut över pappa och Annica. Jävla IKEA.
2007-03-24 @ IKEA BIRSTA
Sparat under: DRESSCODE
Klänning, Zara
Linne, H&M / Divided
Strumpbyxor, Kappahl
Stövlar, Roots
2007-03-20 @ SKRIVBORDET
Sparat under: LÄGENHETEN
Lyckades efter ett tag att vänja mig vid det multikulturella upplägget för kvällen. Anpassade mig och började tala engelska i den mån jag kunde. Blev indelade i lag och hamnade tillsammans med Annica, en svensk kille i högstadieåldern och en tjugoårig bulgariska. Bowlande i två timmar trots att bowling inte är min favorit sysselsättning. Bytte några ord med en estländare med outtalbart namn, killen var dock skrämmande lik en yngre version av Kristian Luuk. Annica pratade med tjejen hon lärt känna genom det tidigare utbytet, en polska vid namn Olivia.
Hälsade på en del men språkbarriären gjorde det omöjligt att samtala med alla. Spanade in en söt kille med blond snedlugg. Försökte le lite charmigt mot honom när han spelade på banan bredvid. Kändes som budskapet gick hem. Han kom förbi och presenterade sig som Jacob från Polen. Klockren engelska. Förälskade mig omedelbart i hans brittiska uttal. Och givetvis i den ljusa luggen som föll över ögonen på honom. Han arbetade lite som DJ, ägnade mycket tid åt musik och gillade att titta på BBC.
Klockan nio var det dags att bryta upp. Bussen som chartrats åt ungdomsdelegationen skulle komma. Lyssnade medan Annica pratade med Olivia. Jacob kom förbi. Frågade om jag hade en penna och papper. Hittade en gammal hockeybiljett och en blyerts. Han skrev något och tryckte lappen i handen på mig. Innan jag och Annica gick hem till mig följde vi dem ned till bussen. Jacob kramade om mig. It was nice to meet you. Sa detsamma till honom. Artigheten föreskriver ett sådant svar.
När jag och Annica kom in i lägenheten hade jag redan glömt lappen. Skvallrade lite och pratade om den eventuellt kommande dubbeldejten. Sökte efter min telefon i handväskan. Fick upp hockeybiljetten. Den såg precis ut som biljetter utskrivna hos ATG-ombud brukar se ut. Orange och vit med svart print. Ingen text som inte funnits där från början. Inte för att det spelade någon roll. Det var ju inte som om vi skulle ses igen. Vände på papperet. På baksidan stod det textat en MySpace-adress. Med ett litet hjärta ritat i kanten.
2007-03-16 @ LÄGENHETEN
Sparat under: PÅ STAN
Förra sommaren deltog Annica i ett utbyte i Armenien med ungdomar från olika delar av Europa. En av tjejerna som hon lärde känna där har nu hoppat på ett nytt projekt och hamnat i Sverige. I vår lilla stad för att vara exakt. En ungdomsdelegation har slagit sig ned i utkanten av stan och diskuterat – saker – vet inte riktigt vad tanken är egentligen. Hur som helst så har sällskapet bestående av fyrtio personer bokat bowlinghallen hela kvällen. Och bjudit in Annica med vän. Jag har utsetts till att vara vännen. Nu befinner jag mig på lokal med Annica. Bowlingenspersonal. Och fyrtio andra av minst tjugo olika nationaliteter.
Bowlingen är mitt naturliga habitat. Mitt territorium så att säga. Jag vet hur det fungerar här. Det är faktiskt mitt land vi befinner oss i. Trots detta – en surrealistisk känsla. Av utanförskap. Eller jag är inte riktigt utanför. Jag är helt enkelt bara udda. För kvällen iklädd i smala jeans, grå mocka stövlar, ljusgult linne och kort svart A-linjeformad kofta. Till det en grå väska från Friis & C:O och vit kappa. Inget konstigt med det. Trodde jag. Nu ser folk på mig som om jag varit från en annan planet. Det känns faktiskt som om jag befinner mig på en annan planet. Jag är omringad av märkeskopior. Det är Miss Sixty i massor. Anar en Von Dutch i vimlet. En och annan H&M i och för sig. Men klientelet är mestdels klädda i tighta jeans och korta toppar. Och sneakers. Av ett eller annat märke.
Känns som om jag åtminstone hamnat i ett annat land. Ungefär som när jag var på charter i Bulgarien. Ingen av landets invånare klädde sig som hemma. Det var kort. Det var tight. Och det var plagiat. Senast jag hade en midjekort top var. Hm. Jag är vid närmare eftertanke inte helt säker på om jag någonsin använt mig av det offentligt. Åtminstone inte efter tioårsålder. Ingen talade heller mitt språk. Annat än korta fraser. Typ ‘Svenska flicka – sockerdricka’. Det är i princip ingen som talar mitt språk här heller. Svenskan har fått ge plats åt bulgariska, polska, spanska, franska, ryska, turkiska med flera. Jag förstår inget. Allt jag kan göra är att le lite. Och känna mig som en del av UR programmet Språka.
2007-03-16 @ BOWLINGEN
Sparat under: LÄGENHETEN
Alla grabbar från landet:
Kallar närmaste by för stad, oavsett storlek på denna..
Använder sig av dammsugarljud vid jakande svar: typ inandning!
Talar inte i onödan, talar helst inte alls..
Dricker gärna öl i goda vänners lag ? framför en björnfäll!
Ägnar sin lediga tid åt jakt, bytet varierar beroende på säsong..
..fiske fungerar dock året om!
Äger vanligen en bit skog/mark i närområdet..
Arbetar oftast som lastbilschaufför eller dyl!
Tycker att de flesta stadsfasoner är fjolliga..
Kallar folk från stan för stassbor!
Förutsätter att alla damer är intresserade av att ägna sitt liv framför spisen!
Klär sig mer än gärna i rutiga skjortor..
..äger minst en tillverkad i flanell!
Kommer troligen aldrig att flytta till en ort med mer än 500 innevånare..
2007-03-11 @ LÄGENHETEN
