BY AFT

Är på stan med Annica ihopp om att hitta något att ta på oss till kvällens festligheter. Har avverkat index och Kappahl och befinner oss på Vero Moda. Det fungerar bra. Vi provar ungefär halva butiken var.

12:16 -  Är aningen tungt att släpa in alla galgar i provhytten. Känner mig inte riktigt övertygad om att något kommer att passa. Hittar nämligen inte något i min storlek. Har dock kompenserat detta med att slita med mig allt i storleken över samt under min vanliga. Tragglar mig igenom diverse misslyckade kombinationer innan jag kommer till de tre klänningar jag bara måste köpa. Nej, fel av mig. De bara måste passa mig. En underbar skotskrutig kreation med rosett i midjan, det må vara storlek XS men jag kan gå på diet. Eller inte, om jag nu inte vill ägna resten av mitt liv till att tugga i mig selleri. Den sitter som ett korvskinn. Den ser faktiskt direkt stötande ut på mig. Nästa! Håller tummarna för en svart sak i tunn bomull istället som ser riktigt softistikerad ut på galgen. Det gör den dessväre inte på mig. Det är lite mindre elegans och lite mer sopsäck än jag förväntat mig. Nähäpp. Sista chansen! En cerise åttitalstub som skulle passa alldeles utmärkt till mina svarta lackpumps och ett par heltäckande strumpbyxor. Så där lagom retrochict. Den ser visserligen inte ut som en sopsäck men på mig liknar  klänningen mer en större kasse. Fast den är förstås väldigt fin. Och med ett skärp i midjan kanske den inte skulle vara så tokig? Dessutom kan man ju sy in den lite. Fast det skulle ju jag givetvis aldrig göra. Tanklösheten lockar och menar att jag behöver ju faktiskt något till ikväll! Hur skulle det se ut om jag tog på mig någon av mina gamla trasor? Patetisk! Har jag någonsin sett Nicole Richie festa till det i samma outfit två gånger? Förnuftet käftar tyvärr emot och påstår att det är menlöst att köpa ett plagg man inte riktigt passar i och som jag bara kommer att använda en gång. Dessutom flikar det in att jag faktiskt inte är Nicole Richie. Och nej, det spelar ingen roll att jag tror mig vara det. Hänger förtvivlad tillbaka allt.

12:48 – Fast den rosa klänningen finns ju i grått också! Och i min storlek! Nu har jag visserligen redan ett antal grå klänningar som jag köpte till höstgarderoben.. Men det är ju vinterklänningar. De har ju ärm allihopa! Utom en. Eller nej, två. Äsch, det är en som har lång ärm. Men ändå, det här är ju en mer somrig modell som jag kan använda hela våren. Och hela juni, juli, augusti! Och om man har en top under och ett par leggings till så kan jag använda den september ut. Det är, en, två, tre.. hela sex månader av användning! Utslaget på alla de användningstilfällena så är ju klänningen praktiskt taget gratis. Och något som är gratis kan aldrig vara en dålig investering! Men den grå ser så, så, så livlös ut. Den har inte riktigt samma passion som den chockrosa. Det blir direkt tråkigt att kombinera grått och svart, jag kommer söva folk med min trista klädsel. Nej, jag får försöka skrapa ihop något med det som finns i garderoben hemma. Jag kanske kan dricka en färgglad drink ute ikväll istället? Som assosear för att pigga upp en gammal dammig top? Det är bäst jag går hem omgående och börjar leta igenom mitt eget utbud annars finns det inte en chans att jag hittar något innan midnatt.

13:21 – Jag har provat allt jag äger. Minst femton gånger. Åtminstone öppnat och stängt garderobsdörrarna femton gånger. Minst. Aaaah! Det går inte! Jag är besegrad! Jag ger upp! Ska det verkligen behöva sluta så här, ska jag behöva ge upp mitt sociala liv bara för att mitt klädbestånd inte är till belåtenhet? Det är tragiskt men jag måste ringa Annica och cancellera. Jag är inte stark nog för att gå ut naken. Jag har i alla fall inte råd att bli tillräckligt packad för att gå ut naken. Inte heller att betala eventuella böter för uppseendeväckande beteende.

13:42 – Grått är inte så illa ändå? Tillsammans med ett par svarta strumpbyxor och mina gula stilettklackar skulle klänningen vara helt perfekt. Jag skulle kunna matcha med min gula kuvertväska och en ett berlockhalsband i silver. Inte bara skulle, jag rent ut sagt borde göra det! Och klockan är inte ens tre! Då hinner jag innan butiken stänger! Hurra! Kastar på mig skor och jacka och rusar mot centrum.

14:32 – Äntligen tillbaka på stan. Haffar klänningen och slänger mig in i en provhytt. Small sitter så bra att man skulle kunna tro att den skräddats åt mig. Fast i ljuset från spotlightsen så ser den grå färgen väldigt, hm, grå ut. Känner mig lite osäker ändå, när jag tänker efter är jag inte helt säker på om jag överhuvudtaget gillar grått särskilt mycket? Det kanske bara var något jag inbillade mig när färgen blev så där hip&happening?

14:37 – Hämtar in den rosa i medium och speglar mig ivrigt. Det här är definitivt en kulör som går ihop med min personlighet! Visserligen är den mindre klänningen bättre i passformen och grått är trots allt en basfärg som kan användas för evigt medan rosa kanske, eller, mest troligt är en nyans jag kommer tröttna på innan månaden är över. Fast sitter inte klänningen lite tightare den här gången? Jo, det gör den nog. Den är faktiskt inte alls lika stor som förra gången jag provade den. Den kanske är felmärkt? Ja, det måste den vara! Det är en small som blivit märkt som medium, det låter rimligt, det händer säkert jätteofta på fabriker! Och är det så, så är den ju faktiskt i min storlek och då måste jag ju köpa den. Faktiskt.

14:40 – Känner mig mycket belåten på vägen hem. Klänningen ligger i tryggt förvar i en trevlig papperspåse med fina ränder på. Den gungar i takt med mina muntra steg. Blev lite orolig ändå när jag stod i kassan och skulle dra kortet men ägaren lugnade mig och sa att jag alltid kunde sy in klänningen om den var för stor. Jag blev så lugn att jag glömde att jag nästan blivit kuggad i syslöjd. Sen kopplade jag helt bort det när jag fick höra att det var den ultimata strandklänningen. Lätt att dra över bikinin och sval under varma sommardagar. Då kände jag mig säker igen. Nu är jag visserligen väldigt sällan på stranden, men jag kan ju börja vara det!

14:43 – Ska prova mitt inköp tillsammans med pumpsen och min kuvertväska i svart lack. Hm, är svårt att spegla sig i badrummet. Och jag har ingen helfigursspegel. Tyget känns lite slappt i midjan. Och i ryggen. Hela bakpartiet verkar lite säckigt. Och framtill med för den delen. Börjar ana oråd. Måste gå ut i hissen och titta. Ser inte riktigt bra ut. Det ser fortfarande ut som om jag är iklädd en större kasse. Och det är bara att inse, om jag ska sy in den så kommer jag aldrig att kunna ta på mig den. Någonsin. Sen har ju gult och grått har förutspåtts att bli en riktigt het kombination i vår. Och jag skulle kunna vara den som lanserar det. Nej, det här går inte! Jag måste tillbaka och byta till den grå! Nu! Omedelbart!

14:57 – Kommer flåsandes in i affären med andan i halsen. Langar upp den rosa klänningen på disken och väser fram att jag måste byta den. Biträdet hämtar en grå tub i small, trycker lite på kassaapparaten och tar tillbaka den cerisa. Äntligen kan jag andas ut.. Eller vänta nu?

2007-04-14 @ CENTRUM – LÄGENHETEN – CENTRUM