BY AFT

Klockan är riktigt tidigt, tassar försiktigt ut ur lägenheten och tar den långa vägen mot centrum. Den långa vägen är ett säkert kort, den är oftast folktom även mitt på dagen. Tittar nogrannt omkring mig för att vara säker på att ingen ser mig när jag slinker in genom en bakdörr. Kliver in i ett litet bås och lägger mig tillrätta på den kalla britsen i väntan på att bli en ny människa. Är verkligen superpinsamt och sjukt besatt att boka en solarietid mitt i sommaren, men jag har verkligen ingen som helst tid att sola på dagarna. Och när jag är ledig då är det alltid regn, regn och snigel och kallt och daggmask. Ingen blir gyllenbrun av att plaska fram på asfalten tillsammans med kräldjuren. Det är väldigt åttiotal att pressa i solarium och väldigt ofräscht, i det nya millenniumet ska man betala multum för att få brännan påsprayad, det är fräscht och fritt från strålning. Jag är fattig så jag solar solarium i smyg, om någon frågar mig om min somriga hy så spärrar jag förvånat upp ögonen och säger att jag bara suttit ute på balkongen och läst romaner av Dickens och Hemmingway, kanske kan huden fångat upp solens strålar på samma sätt som mina hjärnceller tagit del av gamla mäns storverk? Det är tur att mitt ansiktskanonen får min hy att bli aningens brunare, då syns det inte lika väl att jag ljuger mig blå.

2007-06-30 @ SOLARIET

Sitter i en deppig väntsal tillsammans med en man i medelåldern och ett taskigt lysrörsljus. Jag är väldigt i tid, så mycket i tid att innan jag ropas in så hinner fem andra komma och ropas in före mig. Sjunker ned i två hårda stolar och gungar lite nonchalant med benen. Flyger upp ur stolarna och bryter nära på en handled när en dörr öppnas och mitt namn ekar genom sjukhuskorridorerna. Läkaren uppenbarar sig i sin vita oskrynklade rock och reser sig från sin ergonomiska arbetsstol och tar i hand. Trycker artigt hans hand och står sedan i min väntrumsskynkliga tröja och väntar på att han ska släppa den. Får sätta mig ned på en stol framför hans skrivbord och uppge namn, personnummer och militärgrad. Nej, jag bara skojar. Får istället säga varför jag kommit för att ta upp av hans dyrbara tid. Klämmer försynt ur mig att jag befarar att jag är allergisk mot gluten. Detta är på intet sätt något jag säger som icebreaker för att jag tycker det är roligt. Det fattar dock inte läkaren som skrattar lite och sedan döljer sina efterskrattsfrustningar bakom en journal. Vad grundar jag detta uttalande på dundrar doktorspersonen auktäritärt från andra sidan skrivbordet. Magsmärtor, efter måltider, laktosintolerant sedan många år tillbaka och så vidare och så vidare i all oänderlighet. Och hur länge har du varit gravid, undrar han. Underskatta aldrig humorn hos någon som studerat skelettets uppbyggnad i hundra år, läkare är tydligen hur skämtsamma som helst. Fast han skämtar inte, han menar fullt allvar. Många kvinnor upptäcker inte att de är havande förrän långt in i graviditeten, hur länge sedan var det som jag surfade på den röda vågen, var det flera månader sedan kanske? Informerar sakligt att här surfas det som det ska även om jag personligen anser att det finns trevligare aktiviteter att ägna sig åt. Läkaren ger inte upp, utan menar på att många, många många, kvinnor märker inte alls att de väntar barn, att de inte hade en aning om att så var fallet förrän förlösningsdagen infaller. Själv hoppas jag åtminstone att många, många många, av de kvinnorna åtminstone är medvetna om vad de ägnat sig åt för syndiga akter nio månader tidigare och att om de verkligen inte hade någon aning om vart eller med vem de befann sig för nio månader sedan borde göra en anmälan hos polisen eftersom de kan ha utsatts övergrepp. Mannen i den vita rocken ger sig den på att jag är i minst femte månaden, han tittar på min mage och konstaterar lurigt att ser jag inte aningens svälld ut ändå, är det inte en liten som väntar där under. Försöker förklara att det inte är ett alternativ men kan gå med på att jag är aningens svälld, karln frågar då om jag funderat på abort, försöker förklara att det inte är aktuellt, karln undrar om jag är religiös, försöker förklara att jag varken är gravid eller religiös, men kanske är herrn själv det eftersom han uppenbarligen tror på jungfrufödsel. Läkaren visar nu prov på noll humor, han tycker inte att jag är rolig utan går vidare till fråga två i standardformulär 1A/magsmärtor. Är jag kanske bajsnödig? Var det kanske länge sedan jag bajsade? Kommer det kanske två små små ploppar varannan vecka på sin höjd? Försöker förklara att jag inte skulle uppsökt sjukhus om problemet varit av den arten utan att jag i så fall kanske uppsökt ett apotek och investerat i liten tub med lång pip? Läkaren ser en lucka i sitt försvar och kontrar genast, kanske är det väldigt poröst eller rent utav rinnigt i konsistensen? Kommer det alldeles för ofta? Flera gånger i timman? Försöker förklara att om problemet varit av den naturen så hade jag valt att först förtära ett paket hårt bröd med fullkorn eller kanske lite hästfoder innan jag skulle tagit till hjälp utifrån. Sedan återgår vi till fråga ett, ingen av oss viker en tum, går vidare till fråga två, båda står stadigt i sin tro på korrekt diagnos, går tillbaka till fråga ett och så håller det på tills karln ilsket väser åt mig att jag inte alls är laktosintolerant och att jag minsann aldrig varit det. Blir stum av förfäran, hela mitt liv har gått åt till att acceptera att grädde får mig att må dåligt och att O’boy inte är lika gott med sojamjölk, har det varit förgäves? Stammar fram men, men, men jag gjorde en massa test, och, och, och de sa att det var allergi. Hah, tester kan ha fel säger läkaren iskallt och visar mig dörren. Viss heder åt läkaren, han har avhjälpt mig med problemet jag sökte för. Har inte längre magsmärtor av någon form, har istället upptäckt enorma huvudsmärtor efter att ha stångat huvudet blodigt i försök att få läkaren att förstå mitt egentliga problem. Hoppas dock inte att någon tvingas uppsöka honom för att behandla en brusten blindtarm, ett brutet ben eller ett sviktande hjärta.

2007-06-28 @ VÅRDCENTRALEN

Köper två kuddar från Himla, en rosa och en mango, egentligen är det en investering, egentligen är de tokdyra, och det är faktiskt extra fluffiga kuddar inte såna där nesliga och platta som brukar ligga och drälla hemma hos mig, och sen tror jag faktiskt att det skulle skära sig, nej, jag menar bryta av, fint tillsammans med en röd kudde, lite färg piffar upp i min vita lägenhet, fick en turkos självvattnare av mamma, en Jelly Bean, den går ton i ton med mina turkosa gardiner och den där kudden jag köpte tidigare.

2007-06-27 @ DITT HEM

Egentligen vore det himlans bra om jag för en enda gångs skull i livet skulle kunna låta bli att bränna mina pengar med samma hjärtans lust som en pyroman bränner ned mindre skogspartier. En enda liten gång skulle jag kunna spara lite pengar till sämre tider eller spara till något jättejättestort och superdyrt som inte går att köpa för en lön utan måste sparas ihop från minst fem lönebesked. Min pappa säger att det är karaktärsdanande att spara pengar, eller han säger inte just det ordet för min pappa är inte den sortens man som använder ord som karaktärsdanande men om man lyssnar till honom så förstår man ganska snart att det är själva andemeningen bakom hans synonymer. Jag har massor med karaktär, har karaktär så det bara bubblar ur porerna på mig, jag behöver inte hamstra av den varan, inte pengar heller, jag tror inte på sämre tider, det var sådant som fanns på tjugotalet när det var en stor depression och alla levde i svartvitt.

En annan dag i en annan livstid ska jag börja spara pengar och karaktär, bara inte den här månaden, den här månaden är det förresten redan för sent. Min lön är redan slut fast jag fick den på kontot igår, eller slut är den egentligen inte, den har bara omvandlats, materia har så att säga lösts upp och bildat nya former. Från att ha varit platta pappersbitar med någon kung på? Är han kung? Han på femhundralapparna? Pengarna riktigt rinner mig genom fingrarna så jag har aldrig hunnit titta på honom, hatt har han om jag inte minns fel? Så har de blivit en vacker murgröna i mitt fönster, ett rött skärp med rosett, ett svart blockljus, ett vitt fat i porslin till blockljuset, en liten duk som matchar gardinerna, en hängväxt vid namn guldpenning – sköter jag den väl kommer det att indikera att stora mängder av tior kommer att rulla min väg det är jag totalt övertygad om, en flaska ansiktsvatten och en påse lecakulor. Ja, det är verkligen astrist det där med lecakulorna men de behövdes verkligen för att palla upp växterna som har små innerkrukor och stora ytterkrukor. En annan gång ska jag försöka spara på slantarna, eller det kanske blir lite för chockartat, det gäller att ta det stegvis, nästa månad ska jag åtminstone hålla i de så pass länge på sedlarna att jag ser vilken karl som pryder femhundringarna.

2007-06-26 @ STORGATAN

Egentligen är jag sjukskriven, men det är femtioprocent på alla textilier hos Ditt Hem.. Egentligen borde jag gå raka vägen hem, men det är så sjukt dyrt på Ditt Hem i vanliga fall.. Egentligen så har jag huvudvärk och snart däckar jag i migrän, men allt på Ditt Hem är så tjusigt.. Egentligen så gäller det att passa på innan allt tar slut, men jag vet inte om jag har råd.. Egentligen så kan det inte skada att gå in i butiken en liten sväng, men bara en liten liten sväng.. Egentligen är jag sjukskriven, egentligen borde jag gått raka vägen hem, egentligen har jag huvudvärk, egentligen så var det kanske onödigt, men egentligen så vilar man ut bättre på en fluffig kudde stoppad med finaste dun i ett turkost fodral i silkesmjukt linne medans man ser ut genom fönstret som pryds av vackert vävda panelgardiner i linne, färgade i den ljusaste tonen av aqua och egentligen, egentligen så var det en investering som skapar harmoni i hem och huvud till ett pris som skapar harmoni på bankkontot..

2007-06-25 @ DITT HEM