Sparat under: LÄGENHETEN
Två av mina absoluta favorit serier är Ally McBeal och Scrubs, det finns inget jag inte gillar med de, utom den sista säsongen av Ally McBeal, efter att det tog slut mellan henne och Larry Paul kunde jag inte riktigt sympatisera med henne, och eventuellt har jag något emot kommande säsonger av Scrubs, svårt att veta, jag har bara sett de tre första, men annars, annars finns det inget jag inte gillar med de, annat än att det gör mig så besviken att vakna upp varje dag och inse att mitt liv inte är lika fyllt av dagdrömmar och inre monologer som deras liv verkar vara, jag önskar att mitt liv var en tvserie på bästa sändningstid och att jag jag gick omkring och drömde och spenderade halva dygnet i fantasin, vänta nu, det gör jag redan, men varför verkar deras liv alltid så mycket roligare än mitt, jag måste sluta titta på saker som gör mig desillusionerad..
2008-03-31 @ LÄGENHETEN
Sparat under: PÅ STAN
Stegar fram och tillbak mellan bokhyllorna på Vängåvan. Sedan jag bestämde mig för att avbryta mitt påbörjade starta-nytt-spännande-glamourigt-sex-and-the-city-liv-i-annan-ort-där-ingen-känner-mig så har min lägenhet långsamt börjat tömmas på innehåll. Eller alltså. Jag har börjat tömma den på innehåll. För att jag sedan inte ska behöva stå och svära över väldigt mycket flyttkartonger och väldigt lite flyttbil. Häromveckan rök filmer och böcker. Kändes som ett smart drag då eftersom jag har så mycket böcker att det trillar ur badrumsskåpen. En vecka senare känns det mindre smart. Det finns noll aktiviteter att sysselsätta sig med sedan de försvann. Har bestämt mig för att köpa några nya böcker för att pigga upp mig innan det blir dags att återse den gamla samlingen som ligger instuvade i mitt gamla flickrum och inväntar min återkomst.
Kan inte komma på riktigt vad jag vill läsa om. Något nagelbitande eller singelmingligt. Deckare är nog inget för mig inser jag. Åtminstone inte så länge jag sover på första våningen i ett hus med glasdörr. Bara det att jag har en glasdörr gör mig tillräckligt nervös för att vrida mig sömnlös. Äventyrliga singeltjejer med tjocka plånböcker och blanka plastkort gör mig nästan lika nervös. Men det beror åtminstone inte på glasdörren. Det är mer det att jag inte lever så där flashigt som Bergdorfblondinerna. Nä. Jag behöver något annat. En pekbok skulle kunna fungera. Fast jag föredrar littertur som inte har tuggvänliga pärmar. Hamnar vid avdelningen för faktabaserade skrifter. Hm. ”Olösta Mordgåtor”. Kanske inte. Det är nog mer för folk som inte flyger i taket av att höra frysen brumma efter klockan tio på kvällen. ”Koranen”. Ytterst tveksamt. Jag har ärligt talat ännu inte lyckats ta mig igenom ”Barnens Bibel”. Och den är ändå illustrerad.
”Handbok I Konsten Att Vara Social”. Bingo. Efter mitt brutala sociala misslyckade på gräddfilsfesten är det här precis vad jag behöver. Om jag läser den här boken kommer jag kan lära mig att fraternisera med samhällets alla grupper. Från gräddfil till avfall. Och se där. ”Mannens Många Ansikten”. Ger dig i detalj 27 olika typer av män och lär dig skilja dem åt. Låter sannerligen som något jag kan behöva lära mig. Skilja agnarna från vetet så att säga. Det här är riktigt givande. Börjar botanisera bland hjälp-till-självhjälps-böckerna. Det täcker alla områden. Deprimerad? Läs en bok. Ekonomiska bekymmer? Läs en bok. Kärlekskrank? Läs en bok. Majoriteten av böckerna verkar dessutom vara på en nivå så att även lekmän som jag kan ta del av informationen. Bara det är en bonus. Hjärtat börjar klappa lite snabbare. Jag har hittat slutet av regnbågen. Jag har funnit en tidigare outforskad kategori inom ett shoppingteritorie där jag trodde jag betat av alla genrer.
Jag älskar populärpsykologi. Slukar glupskt artiklar om hur man tar sig ur negativa banor och börjar leva det liv man alltid drömt om. Eller hur man lagar ett brustet hjärta. Eller hur man hanterar barn i trotsåldern. Det har ingen betydelse informationen är till använing för mig nu. Bara den är lättläst. Och helst en gnutta humoristisk. Det är nästan obegripligt att det gått mig förbi att ämnena finns avhandlade i bokform. När jag var tretton lekte jag psykolog med mina vänner. Jag var psykolog och hade min mottagning i vardagsrummet hemma hos Johannah. Jag i en snurrfotölj och förde anteckningar med mina klienters bekymmer på små färgglada post-its. De andra var patienter och satt i väntrummet, Johannahs rum, med en bunt Fridatidningar och väntade på sin tur. En efter en kom de in och tömde sitt hjärta över mig. Det var mest olycklig kärlek som avhandlades. Jag hoppas verkligen jag gav några konkreta råd. Det enda jag minns är att vi satte upp mål som jag skrev ned i mitt post-it block och arkiverade profesionellt i det minsta facket i min ryggsäck. Om det inte var för att jag själv var ett mentalfall så skulle jag satsa på att utbilda mig till psykolog.
Även om jag inte skulle bli betrodd att vaka över andra människors sinnestillstånd så kan jag faktiskt se över mitt eget. Ja. Det ska jag göra. Det ska bli mitt nya projekt. I år ska jag bli en bättre person. Nej. Jag ska bli den bästa personen. Ja, faktiskt. Jag ska bli så bra att alla ska säga: ”Ja, alltså, den där Adina, hon är så skarp att jag får mindervärdeskomplex bara av att prata om henne.” Så ska det bli. Och snygg ska jag bli också. Här ska läsas. Först konsten att träffa människor och förstå sig på män. Sedan relationer, uppbrott, vardagsjuridik, kognitivbeteendeterapi och barnuppfostran. Efter det kan jag lära mig hur man fixar den bästa möhippan och reder ut sin privatekonomi. Sedan blir det hudslipning och atkins hårförlängning och spraytan för hela slanten. Jag börjar med insidan eftersom det är billigare med böcker än acrylnaglar, ansiktsbehandlingar och plastikoperation. Nej, vad säger jag? Jag menar, jag börjar med insidan eftersom det är allt som räknas.
2008-03-31 @ BOKHANDELN
Sparat under: PÅ STAN
Jag älskar McDonalds cheeseburgare. Det är inte så mycket burgaren som den gula osten. Korrigering, jag älskar den gula osten. Den är så härligt gyllengul. Den ser nästan bildredigerad ut. Eller färgämnemodifierad. Troligen färgämnemodifierad. Men ändå. Den är oemotståndlig. Jag önskar att man kunde beställa en cheeseburgare utan burgare men med extra mycket cheese. Eller dubbelcheese. Nej, nej. Trippelcheese och extra lök. Aaah. Gul ost. Den lyser upp mitt i övrigt menlösa liv. Underbara gula, tjockskivade ost.
2008-03-31 @ MCDONALDS
Sparat under: KONTORET
Inser att mitt passerkort ligger på köksbänken. Inser att jag själv sitter på bussen på väg till jobbet. Inser att det är försent att göra något åt kortet. Tänk, tänk, tänk. Hur ska jag nu ta mig in i byggnaden. Ringer Marielle hemma i stan. Ber henne leta upp numret till växeln i Sundsvall. Ringer växeltelefonen. Inget svar. Hallå? Kan någon trycka på grön lur och befria mig från mitt lidande? Hallå? Hallåå? Någon där? Nehe, men skit i det då. Argh. Hur ska jag nu komma in? Lutar mig lite avspänt mot väggen och försöker se ut att vara upptagen med att titta på bakgrundsbilden på min telefon. Hoppas, hoppas, hoppas att någon, vem som helst som har ett passerkort ska dyka upp och släppa in mig. Jag önskar att jag åtminstone hade haft en cigarett. Inte för att jag brukar röka men då hade jag kunnat stå och låtsas att jag var ute på rökpaus och sedan snabbt fimpa så fort någon med kort öppnade dörren. Det är liksom acceptabelt att slinka in med någon annan om man har varit ute och rökt. Det är inte fullt lika acceptabelt om man saknar passerkort.
Aha! En kvinna från det andra kontoret kommer gåendes med målmedvetna steg mot ytterdörren. Här har jag min chans. Får inte sumpa den nu. Hon drar sitt kort. Hon går in. Dörren börjar sakta stängas. Kan höra hennes fotsteg eka i trapphuset. Hah! Rycker tag i dörren alldeles innan den slår igen och slinker in igenom den. Dagens triumf. Hoppar på lätta steg uppför trappan. Okej, nu gäller det bara att ta sig in till min arbetsplats. Förhoppningsvis är det någon som kommer tillbaka från sin paus som kan öppna åt mig. Men det var tydligen att hoppas på för mycket. Inte en själ i hela korridoren. Nehepp. Börjar knacka på innerdörren istället. Övergår till bankande. Är på väg att börja pusta och frusta så att hela huset blåser ned när jag ser en städerska.
Så länge jag inte framstår som knäpp, obehörig eller som en potentiell inbrottstjuv så kommer det här gå bra. Smyger efter städerskan in på en toalett. Som hon ska städa. Inte besöka. Jag är inte fullt så knäpp och desperat ännu att jag är redo att följa med någon in på toaletten. Hoppar framför henne och hasplar ur mig: Hejjagjobbarhärochharglömtmittkorthemmaduskulleintekunnasläppainmigomduharettkortsajagförrestenattjagjobbarhär? Smooth! Hon tittar lite konstigt på mig men går med på att prova sitt kort. Fungerar inte. Hepp. Då är det bara att fortsätta bankanden. Ska gå iväg för att prova knacka på den andra dörren när den där killen som jag tror heter Niklas men som jag alltid kallar för Tobias låser upp. Så glad att se honom! Informerar honom om situationen och tackar hjärtligt. Kommer till och med ihåg att inte kalla honom för Tobias. Slår mig utmattad ned vid mitt skrivbord och loggar in. Endast en minut efter påbörjat arbetspass. Tala om timing!
Vad skådar jag? Ett kvarglömt passerkort på mitt skrivbord. Den enes bröd, den andres död så att säga. Mitt bröd och någon annans död. Utmärkt. Bäst att prova kortet först innan jag lämnar byggnaden med det. Går ut från lokalen och drar det genom kortläsaren. Pip-pip-pip. Det lyser en röd lampa. Det kan inte vara bra. Jag kanske drog det för fort. Drar det igen. Pip-pip-pip. Ska nog prova kortet på den andra dörren. Pip-pip-pip. Lugn nu. Jag drar kortet för fort. Eller så är remsan repig. Eller så är kortet avmagnitiserat eftersom personen som lämnat det på mitt skrivbord har slutat på arbetsplatsen. Det kändes liksom som en väldigt bra idé att prova kortet först. Jag tänkte aldrig på att om det inte fungerade så skulle jag vara utelåst. Igen. Nu är jag utelåst. Är nära på att slå in dörren. Niklas öppnar. Igen. Han tittar väldigt frågande på mig. Jag orkar inte förklara. Tackar honom genom att kalla honom Tobias och stormar ilsket iväg till mitt skrivbord.
2008-03-30 @ SKRIVBORDET
Sparat under: UTEKVÄLL
Sparat under: LÄGENHETEN
Om en och en halv timme börjar festen, det kommer att bli en hård kamp, motståndarna är laddade, i ena ringhörnan; Lantlollan, en darkhorse, ständig tidsopimist med ett förflutet som försenad som nu tävlar mot regerande mästare Klockan, evig vinnare som kan gå och gå men aldrig ta sig ut genom dörren, de tävlande hälsar på varandra, Lantlollan skakar artigt Klockans långa visare, hon ser sammanbiten ut, det kommer att bli tufft, man undrar om hon vet vad hon gett sig in på, Klockan verkar lugn, den har gått hela dagen men verkar vara i toppform, och, nu kör de igång, Lantlollan inleder med täckande foundation, pudrar vant ansiktet och går snabbt vidare till ögonbrynsskugga, hon har verkligen fått ett försprång här, Klockan såg stark ut i startfältet så kanske bidar den sin tid, Klockans taktik brukar ju vara att invagga fienden i falsk trygghet för att därefter spurta och vinna på hundradelar, Lantlollan har gått hårt ut, orkar hon hålla samma tempo loppet igenom, hon är redan inne på mascaran efter viss problematik med brun ögonskugga, Klockan har börjat knappa in, vem som helst kan vinna, det är olidligt spännande, Lantlollan svingar rougeborsten, och där går hon i mål, efter en nagelbitande kamp mot tiden, det är bara att gratulera, men än är inte slaget vunnit, om fem minuter kommer denna spännande trekampsturnering att gå vidare till matlagnings-marathon för att därefter avslutas med frisering-med-liten-locktång, vem kommer bli helgens mästare i festförberedelse?
2008-03-29 @ LÄGENHETEN
Sparat under: KONTORET
Sparat under: KONTORET
DragonflyBlade21 : A woman has a close male friend. This means that he is probably interested in her, which is why he hangs around so much. She sees him strictly as a friend. This always starts out with, you’re a great guy, but I don’t like you in that way. This is roughly the equivalent for the guy of going to a job interview and the company saying, You have a great resume, you have all the qualifications we are looking for, but we’re not going to hire you. We will, however, use your resume as the basis for comparison for all other applicants. But, we’re going to hire somebody who is far less qualified and is probably an alcoholic. And if he doesn’t work out, we’ll hire somebody else, but still not you. In fact, we will never hire you. But we will call you from time to time to complain about the person that we hired.
Källa: Bash
2008-03-28 @ SKRIVBORDET
Sparat under: LÄGENHETEN
I need proof ‘fore I dare to open this heart,
So I prepared a quiz for you;
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is you IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Would you let me be myself?
Can you at all times wear socks?
Because I’m still scared of feet..
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you rather wish I’d be?
Do you still keep pictures of girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I fall, would you pick me up?
So if I fall, can you pick me up..
Text: The Quiz, Hello Saferide
Bild: GettyImages
2008-03-27 @ LÄGENHETEN
Sparat under: LÄGENHETEN
Har läst Martina Haags, Martina Koden, superrolig, något av det bästa jag läst någonsin, Martina har gjort anagram på titeln och kommit fram till vilka dolda budskap som lurar där, försöker göra anagram på mina paroller i livet; posera mera, konsumera mera och prestera mera, får fram att jag ska; se mera apor, smeka ur aromen, samt att någon; smetar era rep, vet inte riktigt vad det är för ett sorts budskap, är det tänkt att jag ska gå på zoo, försiktigt frigöra smaken samt att låta någon applicera något på ett snöre, låter inte riktigt riktigt, det måste finnas ett annat gömt mellan bokstäverna, ska se över det där lite nogrannare..
2008-03-27 @ LÄGENHETEN
