Sparat under: INNEKVÄLL
Vad: Inbjudningskortet till min och Jennies födelsedagsfest!
Orsak: Eftermiddagen har ägnats till att skriva inbjudningar..
Varför: Det är det 10:e gemensamma kalaset, det första var 1998!
Bild: Olympus 725SW
2008-07-31 @ JENNIE’S
Sparat under: KONTORET
Ibland händer det att man på kundtjänst har oturen att prata med en kund som vaknat på fel sida men som kundtjänstmedarbetare är man rätt härdad, det spelar ingen roll att kunden några minuter in i samtalet blir helt hysterisk och skriker att man är en inkompetent idiot eller att man är lat och efterbliven eller något annat spännande epitet på samma tema, har man suttit tillräckligt länge på kundtjänst rinner såna skällsord av en som vatten på en gås, det enda som händer är att man inte känner sig så där väldigt benägen om att göra det där lilla extra för kunden. Samtal från frustrerade kunder som känner sig felbehandlade dyker upp någon gång i veckan, det kan man leva med, det är inte så mycket att göra åt, i bästa fall känner kunden sig nöjd över att få avreagera sig på någon. Har man däremot otur så dyker det upp kunder som inleder samtalet med att försöka förolämpa kundtjänst och som sedan raskt går vidare till att kräva förnamn, efternamn och stationeringsort från den som svarat, såna kunder brukar även vilja ha personnummer, mobilnummer och i vissa extrema fall hemadress från den stackare som råkat plocka samtalet. Såna kunder förekommer i två olika varianter, den byråkratiska som vill ha uppgifterna så att de kan starta en rättslig process gentemot Företaget och agenten som svarat på samtalet eller den mer våldsamma som vill ha uppgifterna eftersom kunden enligt egen utsago har för avsikt att sprätta upp, hugga ner eller trakassera kundtjänst tills det att kunden får sin vilja igenom.
Nio av tio kunder som inleder samtalet i aggressiv ton tillhör den byråkratiska typen, en av tio den hotfulla, har man suttit ett tag på kundtjänst har man ändå träffat på ett antal hotfulla kunder som hotat med att göra livet surt för en på ett eller annat sätt, den sortens samtal är även för en luttrad kundtjänstmedarbetare en ganska olustig upplevelse. Något av det värsta jag hört är en kund som efter att ha frågat vilken ort jag arbetade i informerade mig om att kundtjänst snart skulle få besök och att jag skulle vara tvungen att titta på medans samtliga anställda skulle sprättas upp en efter en och därefter få den tvivelaktiga äran att bli the grand finale. Eftersom kundtjänst är på en liten ort och jag har ett relativt ovanligt namn är det lite obehagligt att lämna ut uppgifter om sig själv till kunder som låter våldsamma, speciellt med vetskapen om att det faktiskt har hänt vid ett antal tillfällen att någon kund gått in på Hitta eller Eniro och fått fram numret till folk som jobbar på kundtjänst för att sedan ringa, SMS:a eller MMS:a personen i fråga. När ett för mig okänt nummer ringer upp min privata mobil kort en dryg timme efter ett samtal med en hotfull kund som begärt att få uppgifter som namn, ort och ålder blir jag därför panikslagen och försöker själv kolla upp numret på Hitta samt Eniro. Det ger dessvärre ingen utdelning så jag gör för skojs skull en sökning i vårt interna kundregister, sätter nästan tuggummit i halsen när jag ser att numret dyker upp som ett oregistrerat kontantkort där det första och enda samtalet som gjorts på SIM-kortet är det samtalet som nyss registrerades på min privata mobiltelefon.
Grips av panik, ingen jag känner använder sig av operatören jag arbetar för, det finns bara en person som skulle kunna tänkas ha skaffat sig ett nytt kontantkort och ringa upp mig, jag fasar för att det är den mordiska kunden hittat mitt telefonnummer och bestämt sig för att genomföra sitt hot om trakasserier. Får svårt att andas och känner hur luftstrupen snörps ihop lite, börjar svettas och springer över till Marielle för att beklaga mig, hon tycker att jag borde ringa upp den jäveln och skälla ut efter noter, det är trots allt min privata telefon och det finns ingen policy som säger att jag måste vara artig och serviceminded när jag pratar i den. Hämtar lite vatten och försöker lugna ned mig, beklagar mig för ytterligare en bunt kollegor, känner kalla kårar och är nästan svimfärdig när numret på nytt dyker upp i min display. Vet inte riktigt om jag vågar svara, har piskat upp stämningen genom att engagera övriga delar av kundtjänst om det okända numret, andas långsamt, harklar mig och trycker på svara för att sedan vråla ett ”Hallå?!” med militärisk styrka i rösten. Personen i andra änden fipplar med telefonen, klick, klick, knapp, knapp, jag andas in redo att hojta ut ett nytt hallå innan jag plötsligt hör en röst på andra änden, det är mamma som fått en telefon ifrån mosters man och som ringt upp av stolthet eftersom trots hundra år av mobiltelefonfobi med hjälp av släkten lärt sig manövrera en gammal Nokia. Försöker förklara för mamma vilken hysteri hon ställt till med för att sedan lägga på luren och ringa upp min operatör så att de kan korrigera så att mitt nummer i fortsättningen kommer att vara hemligt för utomstående.
2008-07-30 @ SKRIVBORDET
Sparat under: DAGENS
Vad vore himlen utan stjärnor,
Vad vore lucia utan tärnor,
Vad vore kundtjänst i all sin glans,
Om inte mina kollegor fanns..
Rosor är röda,
Violer är blå,
Åsnor är dumma,
Och min kund lika så..
2008-07-29 @ SKRIVBORDET
Sparat under: HUSET
Mina kusinbarn har anlänt, de placerade sig på min säng tillsammans med en hög pocketböcker som jag haft liggandes där, jag försökte föra någon slags dialog med barnen; Hade de läst någon bra bok på sistone?, Tyckte de överhuvudtaget om böcker?, Drömmer de kanske om att en dag kunna läsa själva?, fick inget direkt gensvar, den ettåringen tuggade lite förstrött på en av pärmarna och gurglade glatt när hon lyckades bita loss en bit papper medan treåringen bläddrade vårdslöst mellan sidorna ivrigt räknandes; Ett, sju, tolv, tre, fem, åtta, två, ett, sex, jag har verkligen inget gemensamt med folk under arton år, måste försöka fråga Tina om tips hur man kommunicerar med barn..
2008-07-29 @ HEMMA
Sparat under: UTEKVÄLL
Vilka: Jag, Anna och Annica
Vart: Nedanför Impuls..
Varför: Har för mig att vi väntade på Jennie?
Bild: Olympus 725SW
2008-07-25 @ CENTRUM
Sparat under: UTEKVÄLL
Står mitt i ett hav av mellanstadiekids. Hela stan med omnejd har masat sig ned till parken för att se Idol-Ola uppträda. Framför scenen står alla småtjejerna med sina kameramobiler i högsta hugg. Medelåldern ligger väl på tio år ungefär. Möjligen tolv. Det står några fjortisbrudar och ser lagom förväntansfulla ut också. Men de håller sig liksom värdigt på ena kanten. Själv står jag med mina bekanta mitt i vimlet framför scenen. Visserligen på andra raden men eftersom medellängden på fansen framför mig är 1,30 på sin höjd sträcker jag mig över de som en annan giraff med mina 1,65. Alla andra som passerat en ålder på femton år sitter fromt på plaststolar och bänkar eller vid långbord. Funderar på att dra av mig klackskorna. Smälta in lite. Femton centimeters klack kanske var aningens overkill med tanke på klientelet framför scenen. Varken jag eller någon av mina bekanta är särskilt förtjusta i Ola. Inte att någon har något direkt emot honom heller det är bara ingen som skyndar iväg till den lokala skivbutiken för att köpa hans skivor. Vi är liksom mest här för att det händer något. Dessutom måste ju någon faktiskt ta på sig ansvaret för att höja promillehalten framför scenen.
Aningens försenad kommer Ola inhoppandes på scen och drar igång med sin show. Han ser ut som en ängel med blonda lockar som står som en gloria runt huvudet på honom. Jag har liksom alltid trott att han haft rakt hår. Småtjejerna är i extas och hoppar och skriker och försöker filma idolen medan han sjunger sitt bidrag från Melodifestivalen. Även om tjejerna framför mig ser ut att ha en matchvikt på max 25 kilo är jag rätt glad att jag inte tagit av mig skorna. Jag frågar en av tjejerna om hon tycker att Ola är söt. Hon svarar ja med inlevelse och undrar om inte jag tycker det. Därefter säger hon att jag borde försöka fråga chans på honom efter framträdandet. Jag är ju lika gammal som honom. Biter mig i tungan för att inte skratta rakt ut. Ler lite åt tjejen och frågar om hon får några bra bilder med mobilen. Själv får jag utmärkta foton från min giraffvinikel.
Efter fem låtar är uppträdandet över och mellanstadietjejerna rusar backstage för att få en autograf. Där drar vi ändå gränsen. Står kvar vid scenen i väntan på få skjuts tillbaka till festen. Några av mina kompisar har spanat in dansarna. Funderar på vad de gör medan Ola signerar skivor på löpande band bakom scenen. En av dansarna dyker upp. Vi vinkar käckt till honom. En av mina bekanta vinkar till sig honom. Blir personlig och frågar vad de ska göra sedan. Bjuder in dem på grillfest. Lämnar ut ett mobilnummer och tipsar om att vi ska tillbaka ned till stan efter att ha avrundat på festen. Dansarna ska fixa iordning sig och äta och så men de hör av sig om de får tråkigt. Vilken bonus det vore om stjärnan själv hängde på. Tala om chock för de andra gästerna om vi skulle komma tillbaka med självaste Idol-Ola. Killarna på festen skulle smälla av. Totalt.
På festen piper det i kontakttelefonen. Det är förvånansvärt nog dansarna. Stämmer träff med de ute på stan och åker ned. Travar runt och hälsar på bekanta innan vi går in på Impuls. Stöter ihop med dansarna och pratar en stund med de medan de spelar på Jack Vegas maskinerna. De är faktiskt riktigt trevliga. Känner mig aningens vrickad. Lite groupievarning så där. Men å andra sidan är jag från landet. Det är rätt sällan det händer något som bryter upp i vardagen. Gäller liksom att ta chansen och få bekräftat att det finns en riktig värld någonstans därute. En av dansarna ber mig välja ett kort på Jack Vegas maskinens display. Blir lite darrig. Visserligen tjänar han säkert bättre än vad jag gör men känns ändå inte helt rätt att spela bort någon annans pengar. Bestämmer mig för ett kort. Pekar och blundar. Vinner fem kronor åt dansaren. Som dansare hade man kunnat tro att han kanske skulle utföra någon form av glädjedans eller åtminstone en liten lycklig piruett men icket. Han ser i alla fall ganska belåten ut tycker jag. Den andra dansaren frågar vad jag jobbar med för något. Säger att jag arbetar med kundtjänst men att det inte direkt är något jag brinner för och att jag tror att det verkliga livet väntar någon annanstans. Exakt vart det verkliga livet väntar kan jag inte riktigt definiera.
Sedan blir det dags att gå ut en sväng till dansgolvet. Jag blir lite nervös av att dansa samtidigt som proffessionella dansare är närvarande. Rör mig lite stelt till musiken. Lite som en robot. De kanske tror att jag är värsta dansaren jag med och att jag kör lite old school sådär. Eller inte. Mest troligt inte. Ser mest ut som en lantis med stela leder och känner att det är dags att röra mig ut till de andra bönderna som trängs i parken. Det verkliga livet hittar jag nog inte på ett dansgolv tillsammans med Idol-Olas dansare, det är inte riktigt min verklighet i alla fall. Min verklighet finns nog mer ute bland myggen och byfånarna typ. Fast jag hoppas att den finns någon annanstans också för min verklighet är liksom så trist att jag till slut måste åka hem.
2008-07-25 @ PARKEN
Sparat under: UTEKVÄLL
Årets laxfestival inleds med grillfest hemma hos Annica och Fredrik, meningen är att alla ska ta med eget kött och grilla på deras nyinköpta gasol, delar fin kyckling tillsammans med Annica men glömmer bort den på grillen, slutar med att jag får försöka tugga i mig filéer som Henrik politiskt korrekt kallar färgad kyckling..
2008-07-25 @ ANNICA&FREDRIK
Sparat under: KONTORET
Var: Skrivbordet
När: 10:33
Vad: Förklarar för Tina att jag känner mig utarbetad..
Lantlollan: Jag är så trött på att jobba! Min hjärna har blivit helt förstoppad, jag får inte ut ett skit ur den.. Tror du det finns någon typ av laxermedel för huvudet? Så att man kan lyckas pressa fram lite tankar?
2008-07-22 @ SKRIVBORDET
Sparat under: BOOK CLUB
Titel: Djurverkerier
Författare: Hannah Tinti
Inköpt: På Adlibris!
Orsak: Pärmen är luden, den är som ett litet djur i bokhyllan..
2008-07-20 @ HEMMA
Sparat under: KONTORET
Vad: Idol-Ola kommer till stan!
När: Fredag den 25/7
Varför: Den frågan kommer Ola själv ställa sig när han anlänt..
Bild: www.ola.cd
2008-07-19 @ SKRIVBORDET
