BY AFT

Deklarationsfanskap! Jag åker alltid alltid alltid på restskatt! Sedan jag 2001 började ägna somrar, helger, lov och därefter även veckodagar till förvärvsarbete har jag gång på gång dragit nitlotten i Skattemyndighetens årliga lotteri! Det hade inte varit fullt så surt att tvingas punga ut med x antal kronor varje år om det inte var för det faktum att jag ständigt är ensam om att göra det! Eller ja, alltså inte ensam i landet, men ensam i min bekantskapskrets.. Medan jag samlar ihop slantar för att beta av en skuld sitter alla andra och funderar på hur de ska spendera de där extra tusenlapparna som prasslar så härligt i fickan!

Jag blir grön i ansiktet av avundsjuka! Och även om det känns illa att behöva betala in sina besparingar till staten alldeles innan semestern börjar så är faktiskt etter värre att lyssna på vad alla andra ska göra för sin skattebonus! Och det absolut värsta är när folk som vet att man åkt på restskatt först inleder med förkunna i detalj vad de ska göra för de där tiotusen återbäringskronorna som letat sig in på deras bankkonto för att därefter förnedringsfråga mig vad jag tänkt avstå ifrån för att kunna betala in årets avgift! Det är tamefan dödsstöten och sådant skryt borde det vara spöstraff på!

2009-03-31 @ HEMMA

Det är vanskligt att beställa badkläder via postorder när man inte har de önskvärda 90-60-90 måtten. Ändå envisas jag med att göra det varje år. Trots att det är nästintill omöjligt för mig att klicka hem rätt storlek. Så jag tvingas år ut och år in att beställa hem flera olika modeller och storlekar. Förra året slutade bikiniskörden på två stycken. Året innan det på fem. Och igår anlände 2009-års andra bikini.

Kände mig helnöjd med beställningen. En trekants-variant med paljetter på vit botten. Smashing med en trevlig solbränna. Om man kommer i plagget vill säga. Det gjorde jag inte riktigt. Såg ut som en höggravid knubbsäl med inkontinensblöja (nedtill) och f.d. manlig Gladiator i för liten paljett-BH (upptill). Känns kanske inte riktigt som en look jag skulle vilja sporta på publika platser.

Note to Self: Inte köpa någon halterneck bikini nästa år, speciellt inte med glitter eller paljetter! Det får mig bara att som får mig att se ut som en karl i drag.. Inte köpa underdel i mindre storlek L! Även om en mindre size ser bra ut på beställningsbekräftelsen betyder det inte nödvändigtvis att det ser bra ut på stranden..

Alternativ: Köpa baddräkt i 1800-tals modell nästa år? Något kyskt? Kanske en sådan med ben? Eller heltäckande? För det är faktiskt inte bra att utsätta huden mot hur mycket sol som helst.. Man måste ju tänka på det också? När alla som solat sig igenom somrarna i tu delat badplagg kommer upp i åren kommer de ju faktiskt att se ut som russin medan jag, om jag börjar spendera soldagarna i ett baddräktstält, kommer vara slät som en persika!

2009-03-31 @ HEMMA

Åt rå lök till middag så nu sprids det en högst oangenäm odör av gammal apa varje jag öppnar käften. Men det värsta är inte lukten. Det är det faktum att det smakar som konserverad sur fot i munnen på mig. Fresch.

2009-03-30 @ HEMMA

Ibland blir jag så fruktansvärt stressad över att jag är så extremt obildad, alla jag känner, eller nej förresten? Alla jag känner, inklusive folk jag inte känner särskilt väl, eller nej igen? Det var väl ändå att ta i i överkant? Men typ nittioåtta procent av alla som är jämnåriga med mig och som jag känner till litegrann i alla fall, har hoppat på en utbildning och läst vidare efter gymnasiet alternativt bosatt sig i en studentstad och försökt påbörja någon liten kurs för att värma upp inför kommande studier. De övriga två procenten består utav mig, och två eller högst fem andra som står helt utanför den akademiska världen och som har ägnat sina postgymnasiala år till att slita ont på någon arbetsplats helt utan karriärmöjligheter. De har förmodligen, precis som jag, redan börjat bli lite småbittra eftersom de, precis som jag, insett att ens egna kassa högstadiebetyg inte imponerar så där vidare värst mycket på någon framtida arbetsgivare i jämförelse med alla vidareutbildades mastersdegrees eller universitetsintyg eller vad det nu är man får efter att ha avslutat ett studielånsfinansierat program på högskola och att man utan studieskulder inte alls kommer skratta i slutet av varje månad när alla andra betalar sina CSN-lån utan att man snarare kommer gråta floder eftersom ens eget lilla A-kassebidrag är så snålt att man måste tänka sig för jättenoga innan man investerar i typ en ny limpa.

Extra stressad blir jag eftersom fyra av mina fem barndomsvänner snart är färdigutbildade lärare respektive socionomer och den femte har påbörjat sin andra högskoletermin. De kommer inom en överskåldlig tid att kunna söka ett riktigt arbete och få en riktig lön för det arbete som de utför och som de till och med är utbildade för att utföra. Det är stort. På riktigt. Haja, så tillfredsställande det måste kännas? Jag är den sjätte barndomsvännen, det svarta fåret och jag är så avundsjuk att jag blir grön i ansiktet när jag tänker på vilka möjligheter som går mig förbi bara för att jag är så extremt obildad. Teoretiskt sett skulle jag också kunna vara en student, teoretiskt alltså, i praktiken skulle det bli svårare eftersom mina gymnasiebetyg är så dåliga att jag inte riktigt har någon direkt chans att bli antagen till någon utbildning om det nu inte är så att den som sköter antagningarna inte kan med det svenska betygssystemet? Mina avgångbetyg är värdelösa och ju äldre jag blir desto pinsammare känns min bortkastade samhällsutbildning och min avsaknad av universitetserfarenheter. Det är nästan så att jag får ångest bara av att umgås med studenter eftersom jag känner att jag inte är lika beläst och kultiverad som dem som läser på högskola och därmed inte kan hålla en konversation på samma nivå som dem.

När alla andra har varit på campus, och bott i korridorer, och sökt kurslitteratur, och träffat utbytesstundenter, och ätit nudlar, och haft tentor och tentaångest och firat att tentafanskapet är över, och åkt från studieorten till hemorten på studentrabatt, och druckit kaffe, och utbytt tankar och reflektioner med likasinnade intellektuella själar så har jag jobbat, jag har supportat kunder, och suttit på möten, och supportat kollegor, och arbetat med fakturering, och jobbat över, och fått lön och spenderat den, och läst mail, och svarat på mail, och CC:at och BCC:at svar på mail och lärt mig vad CC:a och BCC:a innebär, och hållit i en intern utbildning, och svarat på hundratals telefonsamtal. Om mitt jobb hade varit en utbildning hade jag utöver självskrivna ämnen som operativsystem, program och felsökning kunnat stoltsera med att ha läst kurser som exempelvis Dialektimitation, Klenkonversation, Improviserad Lögn, Tillkämpat Lugn, Övertalningsteknik och diverse röstövningar. Ska jag vara helt ärlig så är dialektimitation inte ett ämne som jag känner att jag behärskar helt hundraprocentigt, klen konversation däremot där borde jag ha motsvarande en mastersexamen, minst alltså, jag kan prata med okända människor om neutrala ämnen som vädret i timmar! Och tillkämpat lugn, inom det området har jag inte bara läst grundkursen, jag har både påbyggnadskurs och överkurs i bagaget, jag kan fejka att jag är så lugn att jag nästan gränsar till medvetslöshet trots att jag egentligen är så förbannad att det riktigt pyser rök ut ur öronen på mig. Vad gäller rösten så har jag lärt mig att låta övertygande trots att jag inte är helt säker på vad jag överhuvudtaget har en aning om vad jag pratar om, detta kan bero på att jag sedan långt tillbaka har en viss fallenhet för improviserad lögn? Och jag skulle vilja påstå att övertalningsteknik tillhört en av mina främsta kunskaper, för drygt ett år sedan hade jag kunnat doktorera i konsten att övertala. Och trots att jag under fyra års tid flitigt studerat och praktiserat ett flertal olika kurser och ämnen så kan jag inte tänka annat än att den enda bransch som skulle kunna överväga att rekrytera mig är den bransch som jag redan känner att jag gjort mitt för.

Även om jag nu har lärt mig en del saker utanför skolan så känner jag ibland att det enda rätta vore att ta sig i kragen och läsa upp betygen så att man kan söka sig en vidareutbildning. Men sen börjar jag tänka efter och inser att om jag skulle börja läsa upp betygen i de ämnen där jag inte riktigt lyckats tidigare så skulle jag nog aldrig få sluta så då kan jag inte riktigt se meningen med att börja? Det är inte bara femtiomiljoner olika ämnen, det är A och B och i vissa fall C också, och samtliga måste uppgraderas till den högre delen av betygsskalan. När jag gick i skolan hängde hot om uteblivet betyg över spanska, idrott och hälsa, matematik, geografi och svenska. Just geografin var egentligen inte mitt fel, det var läraren som hade blandat ihop mig med en annan elev som hade samma namn som mig, och i slutändan så fick jag faktiskt godkänt. Spanskan däremot får jag ta på mig skulden för, jag var verkligen värdelös, karln som skulle lära ut språket blev förmodligen överlycklig när jag började utebli från hans lektioner? Att jag fick dåliga betyg i svenska berodde nog delvis på att jag talade en undermålig svenska samt hade ett dåligt ordförråd, men främst på att jag saknade fantasi och talang och släkt av arisk härkomst? I matematik ansågs det att jag hade så låg IQ att matteläraren inte ens kunde bjuda mig på ett rutat papper, men honom kan man inte annat än hålla med, ekvationer och kvadratrötter och sånt är aningens för abstrakt för att jag ska kunna förstå innebörden av det. Så jag spelade bort mina mattelektioner och ägnade mig åt luffarschack med min bänkkamrat, det var roligt med luffarschack, faktiskt mycket roligare än PI, dessutom går det fort att avsluta luffarschack, PI tar i princip aldrig slut, det bara fortsätter och fortsätter, precis som min ångest över att inte vara tillräckligt välutbildad..

2009-03-29 @ HEMMA

Området där jag bor har denna vinter fått en helt ny sevärdhet! Vi kallar det: Snöberget! Jag har inte mätt det men det är väl en femton meter brett och ungefär lika högt som träden som står rotade vid dess fot.. Det är så stort att jag, trots att jag provade typ sjuhundra olika vinklar och klättrade i diverse mindre snödrivor, inte riktigt lyckades få till någon bra bild med min värdelösa kamera, så förmodligen syns dess storhet inte så väl på bilden? Man måste nog se det i verkligheten? Avspärrningen, som antagligen satts dit för att ingen ska gå upp på berget, rasa ned i det och sedan begravas levande i snömassorna, markerar även ganska precis vart fast mark vanlingen brukar ta slut..

2009-03-29 @ HEMMA

Nej, se det snöar, nej, se det snöar! Det var väl roligt, hurra! Nu blir det vinter, nu blir det vinter, som vi har önskat, hurra! Ärligt talat, vemfan önskar snö nu? Enligt almanackan är sommartid från och med idag! Synd att väderprognosen inte instämmer med almanackan..

När jag vaknade vräkte snöfanskapet ned! Igen! Det ligger liksom redan fem, tio och femtio metershöga högar överallt.. Behövs det verkligen påfyllning? Det är som att bo innuti en sån där snökula? Så snart snön har lagt sig är det som att det kommer en jävel och skakar om kulan så att snön faller ned på nytt.. Enda skillnaden är att i en snöglob så är det samma snö som liksom återanvänds medan den snö som kommer här läggs på hög i väntan på våren som aldrig tycks dyka upp?

Som vädret är nu så är det ju tur att man inte tar studenten i år i alla fall! Hade jag gjort det hade jag befarat att jag fått sjuga om studentens glada dagar i skoteroverall och pälsmössa? Och typ fått en snöskyffel hängd i ett blågult band runt halsen?

2009-03-29 @ HEMMA

Mina grannar lät lyset brinna! De tillhörde väl till majoriteten av befolkningen som tyckte att det var ett fånigt jippo? Jag släckte ned! Fast jag är nog en sån som gillar jippon?

2009-03-28 @ HEMMA