BY AFT

Dagens mission var att fånga Bamse på bild i samband med välkomstmötet Highlights som skulle gå av stapeln vid stora scenen på hotellet klockan två! Det gick så där, jag kom, jag föll, jag moonade.. Eftermiddagen börjar med att jag ligger och steker i solen i väntan på att få skaka tass med Bamse, när klockan börjar närma sig kvart i två är jag lagom krispig och en aning uttorkad och staplar iväg mot scenen för att få en bra plats! Lyckas kirra en stol nästan längst fram i mitten och sitter där, spänd av förväntan, och lyssnar på hur guiderna Malin och Lauri på svenska respektive finska beskriver vad hotellet har att erbjuda, därefter lämnas ordet över till artisterna Erik och Amanda från 2Entertain som berättar om vad de kommer att visa för shower i sommar och sedan är det äntligen dags för Blue Village Dansen! Alla reseledarare på hotellet kommer upp och ställer sig på rad på scenen och in kommer Bamse och roadien Anna och gör dem sällskap! Sedan börjar alla, både gäster och personal, att dansa till Blue Village Sången! Alla dansar utom jag, som desperat försöker filma när världens starkaste björn gör små piruetter på scen, något som inte är helt lätt när man själv är världens kortaste 23-åring och befinner sig omgiven av glatt dansande vikingar som samtliga snittar en 180 centimeter var.. När dansen är över är det dags att runda av mötet, alla sätter sig ned men Bamse has left the building så jag flyger upp från stolen och försöker navigera mig fram mellan borden för jag ska ha en bild på Bamse! Zickzackar mig fram mellan de uppspelta turisterna, försöker göra det på ett diskret sätt för att inte störa mötet, det är svårt att både smyga hukad och halvspringa i flipflops.. Ålar fram med en gepards hastighet och ser Bamses rygg försvinna bakom hörnet! Nu gäller det att röra sig med ljusets hastighet! Tar sats likt en längdhoppare och börjar springa men min slitna vänster sula viker sig plötsligt under mig och BAAM! Så står jag på näsan med huvudet mellan vaderna på en dansk man i 70 års åldern.. Undskyld, undskyld hasplar jag ur mig medan jag försöker resa mig upp, men dunkar i backen igen eftersom min enorma strandväska trillar av axeln på mig knockar mig i huvudet! Mannen och dennes sällskap tittar bekymrat på mig och frågar artigt om jag är OK? Jajemän säger jag och gör ett nytt försök att resa mig upp med lite av hedern i behåll, hinner inte mer än ställa mig upp förrän jag med ett, SWOSCH, tappar kjolen! Och de danska pensionärerna tappar hakan! Framför scenen står jag på primetime med mitt blekfeta ass till allmän beskådan! Och trots, eller kanske just för att, både kjol och värdighet ligger och vobblar någonstans nere vid mina fotknölar så börjar jag fnittra hysteriskt! Skakar av återhållet skratt, fumlar upp kjolen i midjehöjd och gör därefter en efterlängtad och snabb sorti från folksamlingen.. Så nu kan jag alltså stryka att vara byxlös i publik från min to do list, hurra, känns verkligen som något att vara stolt över, ack detta värdiga liv!