BY AFT

Jag har alltid varit emot återträffar av principskäl, exakt vilka principer jag anser att en klassträff strider emot har jag dock inte kunnat peka ut, förrän nu! Det började redan i våras, av någon mystisk anledning började det cirkulera rykten om att det planerdades en återförening av gymnasieklassen vid fem års jubileumet av vår student, och innan jag visste ordet av det hade ett datum för evenemanget spikats! Det tog verkligen emot att tacka ja till inbjudan men jag gjorde det ändå mot bättre vetande..

Eftersom tillställningen skulle hållas hos Annica och jag inte hade något direkt akut att ägna dagen åt kände jag mig som en god samarit som erbjöd mig kika förbi lite tidigare för att hjälpa henne och Johanna med förberedelserna.. Det skulle jag aldrig ha gjort! Jag ångrar mig bittert! Mitt enda bidrag bestod dessutom enbart i att torka av utemöblerna så jag tror inte att de hade saknat mig..

Klassträffen var tidsbestämd till 17.00 och ungefär en halvtimme senare var majoriteten av gästerna på plats.. Då brakar helvetet lös! I Annicas hus bor förutom Annica själv och hennes andra hälft två hundar varav åtminstone den ena har typ ett genetiskt nedärvt anlag för att springa så fort den bara kan och långt utåthelvet så snart tillfälle ges? I Annicas hus finns också en altandörr med hasp.. Hyperaktiv slädhund plus dörr plus gäster är likamed en väldigt väldigt dålig kombination!

Trots att Annica med klar sopran instruerade samtliga, som ville sätta sig ute i solen i väntan på att vi andra skulle fixa färdigt, att vara extreeeemt noggranna med att haspa igen altandörren eftersom rymningsrisken för den ena jycken var skyhög så lyckas någon antingen glömma att stänga igen efter sig eller helt enkelt välja att låta bli? Det är knappt så att hon hinner stänga munnen innan hon flyger upp från köksstolen och pilar iväg igenom huset! Det enda jag riktigt hinner uppfatta är fladdret av klänningen när Annica rundar kökssoffan..

Som den nyfikna jävel som jag är kan jag givetvis inte låta bli att sätta efter! På gården sitter halva klassen och korkar upp alkoholen och på garageinfarten står Annica.. Av hundarna syns inte ett spår! Iklädd festklänning och Annicas pojkväns tofflor tvingas jag därefter rusa ut på gatan tillsammans med Annica, Jennie och Johanna.. Inser snart att det ger noll resultat att ropa hundarnas namn så det är bara att börja löpa! Jag springer så fort som mina lånade jättetofflor tillåter mig tills vi i slutet av gatan närmar oss jackpot!

En kille i 20-års åldern dyker upp bakom den välansade häcken och frågar om det är mina hundar som sniffar runt på deras bakgård! Jajamän, flåsar jag! Det är våra! Får vi gå in och hämta de? Så vi stövlar in över gräsmattan, först jag med andan i halsen, sen Jennie, Johanna och Annica med kopplen i högsta hugg! Till vårt förtret får vi bara span på den minsta vovven som oberört strövar runt i den okända trädgården och sniffar på blommorna medan den större och klart mer svårkontrollerade hunden stryker omkring i ett par buskar som skiljer två av tomterna åt..

När vi efter lite lock och pock äntligen lyckats fånga in valpen är det vuxna hunden long gone! Så Johanna tar den kopplade hunden tillbaka till hemmet den kom ifrån och jag och Jennie genar genom buskagen i hopp om att gripa den andra rymlingen.. Ha ha haa! Vilket skämt! Trots att vi delar på oss och går längs båda sidor av världens längsta gata så är det ingen av oss som ser röken av hunden! I kalabaliken som uppkom vid smitningen hann ingen av oss rycka med oss någon mobiltelefon.. Vilket efter tjugo tröstlösa minuter känns som oerhört korkat! Vi skulle kunna vandra runt i fyra dygn utan att veta att jycken kommit tillbaka till bostaden eller blivit återfunnen av någon annan.. Så vi beger oss tillbaka till huset för att utrusta oss med varsin telefon och i bästa fall motta nyheter om den bortsprungna hunden?

Ack så vi bedrar oss! Den lilla hunden sitter i säkert förvar i hundgården och klassen med förfriskningar i syrénbersån men någon annan fybent varelse syns inte till.. Så det är bara att ge sig ut på gatorna! Igen! Annica ringer förstärkning i form av mamma och i väntan på att hon ska dyka upp galopperar vi fram mellan husen.. Gör några resultatlösa försök att fråga grannarna om de sett en svart/vit blixt susa förbi men det ger inte mycket? Annat än motion alltså.. För hunden har kutat uppåt och nedåt och sidledes och åt öster och väster och höger och vänster och passerat allmänningar och uteplatser och gud vet allt?

Det är möjligt att jag är norra europas lataste person? Att därför ägna nära på en och en halvtimme åt att jaga efter en hund som jag dels är livrädd för och dels allergisk emot är inte något som får mig på festhumör.. Att sätta efter denna mästare i sprint genom en terräng bestående av gräsmattor, buskage och övrigt växtfanskap som även det framkallar allergi och att dessutom behöva göra det i +30 värme iförd ett par minst sex storlekar förstora skor medan solen står i typ zenit får mig att vilja begå våldsbrott! Efter att ha sprungit som en jävla geopard genom grannskapet och med svett och smink rinnandes i aldrig sinande floder från panna till knäveck var jag redo att kasta in handduken..

Då plötsligt händer det! En av Annicas grannar har fått korn på rymlingen och får med hjälp av Annica och hennes mamma tag i hunden! Något medtagna stapplar vi sedan in i huset.. Personligen är jag vid det laget ingen stämningshöjare så när jag dessutom tvingas utstå spott och spe för min insats då brinner det! Jag kan vid det laget inte bara titulera mig norra europas lataste utan även mest förbannade person! Förmodligen helt utan konkurens? Jag är nämligen så arg att svetten i min panna börjar kokar och förångas ifrån mig! Det enda barmhärtiga vore att låta mig gå hem men icke! Här ska det mysas! Ha! Ha! Haa!

Om man så hade fyllt mig med en trucklast vodka hade mitt humör inte varit i närheten av sällskapligt! Jag gav ordet asocial ett ansikte när jag satt ensam i köket och malde middagen med hörntänderna.. Ut till de andra hade jag omöjligt kunnat gå eftersom allergin hade tagit kål på mig totalt om jag tvingats ut och frotteras med ännu mer växter! Och risken finnas att jag hade troligen tagit kål på allt i min närhet i ett försök att avreagera mig? Nä, någon mer klassträff blir det absolut inte tal om för min del! Jag har gjort mitt för åååår framöver! Nu vet jag exakt varför jag hyst en sådan aversion mot återföreningar! Hån och hundjakt? Tack men nej tack!

Jag har aldrig varit med om en vildare midsommar! Det var så sjukt mycket sprit inblandat att det slutade med att jag irrade omkring på gatorna likt en förrymd mentalpatient i bara nattlinnet! Nä, nu ljög jag.. Jag har definitivt varit med om vildare midsomrar i mina dar! Och så där väldans mycket alkohol var det inte heller att tala om.. Men jag gick faktiskt genom stan iklädd enbart nattlinne och höga slingback sandaletter! Det var dock inte helt självvalt.. Jag började kvällen i en ljusgul klänning med tunna axelband och en underbar puffkjol som vilken psykiskt stabil person som helst men trots detta slutade kvällen i negligé!

Efter en minst sagt maffig middag bestående av 100 kilo grillad kycklingfilé, 2 ton potatissallad, lite grönsallad och en flaska vin tillsammans med Tina sjönk vi ned i hennes tjusiga soffa för att smälta maten.. Det the beginning of the end! Helt utan provokation känner jag hur det ena axelbandet smäller av.. Bokstavligen! Snapp, sa det och så satt jag där med bara ett axelband! Detta tillstånd av asymmetri varade dock inte länge.. Kort efter att det första gett vika kastade även det andra axelbandet in handduken och vips hade min klänning fått ett tubliv! Men det är inte fyskam det heller så jag beslöt mig för att inte deppa ihop utan klev raskt ur soffan för att checka vad Tina hade för sig vid CD-spelaren..

Det skulle jag inte ha gjort! Så fort jag rest mig känner jag en underlig känsla i sidan.. Det liksom kröp och skar på ett underligt vis? Vid en närmare kontroll visar det sig att dragkedjan på klänningens vänstra sida är på väg att ge vika medan min övermätta och uppsvällda kroppshydda desperat försöker leta sig ut i friheten! Innan jag hinner visa Tina så är dragkedjan väck och jag står nu topless iklädd en fluffig kjol med överdelen av klänningen nedvikt som ett slags förkläde mittpå och Tina har just ringt några bekanta och informerat om att vi är på väg dit för att göra en liten visit..

Det blev till att systematiskt söka igenom Tinas garderob efter en lämplig outfit! Eller ja, en outfit? Vad som helst som inte skulle generera böter för förargelseväckande beteende? Eftersom jag och Tina inte riktigt drar samma storlek i nuläget lyckades vi skrapa fram 1 st. BH, 1 st. negligé samt 1 st. skärp i hopp om att det skulle kunna få nattlinnet att framstå lite mer som en klänning i Moulin Rouge stuk och lite mindre som ett sovplagg.. Lyckades så där? Men det gick på och efter det var det iväg till Tinas vänner iklädd piffig variant av nattsärk! Och nu kan jag alltså skryta med den tvivelaktiga erfarenheten att jag ätit så mycket att kläderna jag haft på mig spruckit!