BY AFT

Jag är barnsligt förtjust i Halloween! Och då menar jag inte den svenska och gravallvarliga högtiden utan givetvis den kommersiella och amerikaniserade varianten! Planen var ursprungligen att åka hem till stan för att typ fira helgen i stor skala? Det såg ut som att det skulle fungera i och med att vårt schema till en början påstod att vi skulle vara lediga från typ torsdag till söndag.. Dessvärre hittade vår lärare/instution/Gud denna lucka och valde att fylla den med inlämningsuppgifter! Och inte vilka uppgifter som helst utan gruppuppgifter! Som givetvis var tvunget att lösas i grupp vilket således innebar att man inte kunde lämna studieorten.. Men jag lät mig inte nedslås för det utan började istället skissa på Plan B och bestämde mig för att försöka beställa en kostym!

Efter många om och men hittade jag en sailorinspirerad dräkt till ett tämligen överkomligt pris och slog till! Därefter började väntan på att den skulle trilla ned i brevlådan.. Och jag väntade! Och väntade! Till slut var jag som tvungen att kontakta företaget och fråga om de verkligen mottagit min order? Fick till svar att klänningen tyvärr tagit slut i lager men att den skulle inkomma på nytt under eftermiddagen och att paketet då skulle postas till mig.. Men man ska tydligen inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken? För dagen efter mottog jag ytterligare ett mail med beskedet om att dressen var heeeelt slut! For ever! Och detta inträffar alltså fyra dagar innan Halloween! Kuul!

Tillbaka på ruta ett hittade jag en liknande klänning på Tradera och slog till på Köp Nu! Infade säljaren om att jag skulle behöva försändelsen skickad asap och bad, baaad, till högre makter om att fanskapet skulle passa när det väl anlände.. Och så började väntan! Efter två dagars radiotystnad från säljaren får jag, på torsdag kväll, ett meddelande som innehåller budskapet: Jag har ingen vara att sälja dig denna vecka! Eh, excause me? Tala om omen! Det känns inte riktigt som om det är menat att jag ska gå ut över huvudtaget? Som om någon högre makt försöker hålla mig inomhus för att, hm, ja, av någon anledning? Frågan är bara varför? Alternativet kan också vara att det här, pga. av alla motgångar, kommer att bli den bästa helgen någonsin? Fast förmodligen är det inte så.. Men jag vågar som inte chansa? Så jag kommer djärvt att lämna lägenheten för att kasta mig in i, vad som mest troligt kommer att bli, en mardröm i vaket tillstånd?

Det sägs att pengar inte kan köpa lycka men jag shoppar aldrig så mycket som när jag är olycklig! Och eftersom mitt liv är som en enda lång uppförsbacke kantad med motgångar är jag i princip alltid mer eller mindre deprimerad vilket leder till att jag tvingas ut i den ena gallerian efter den andra i jakten på något som kan avleda tankarna..

Således förknippar jag majoriteten av mina skor med hjärtesorger och monumentala misstag och samtliga klänningar med festkvällar vars förväntningar aldrig infriats.. Alla jeans är likt en vagel i ögat  eftersom de erinrar mig om de gånger jag naivt inbillat mig att jag typ skulle kunna loosa några överflödskilon utan att behöva lyfta ett finger?

Övriga plagg i samlingen står för mindre bakslag och accessoarer är främst införskaffade i ett försök att typ liva upp vardagen? Och folk frågar mig varför jag handlar så mycket? Seriöst, hur kan jag inte göra det? Det är väl klart som fan att jag behöver köpa nytt när var enda trasa jag äger påminner mig om ett personligt misslyckande..

When he kissed me I gladly gave in,
To a fight nobody could win,

It’s a mystery how people behave,
How we worry ourselves to the grave,
And tumble into any open arms,
That will only ever do you harm,

When he kissed me I lost everything,
Then I got up and did it again..

– And Then You Kissed Me II, Cardigans