BY AFT

Igår kväll var jag på mitt första träningspass på typ, eh ja, en livstid ungefär? Eftersom anläggningen (IKSU) är stor som halva min hemstad valde jag att gå dit tillsammans med Jennie.. (Om jag gått själv hade risken nämligen varit rätt hög att jag inte lyckats navigera mig fram till salen där träningen skulle hållas?) Och eftersom jag inte kände mig helt pigg insisterade jag på att vi skulle besöka ett pass som gick i ett ganska lugnt tempo.. Vi valde Inner Strength! Inre stryka liksom.. Låter ganska soft? Ungefär som yoga? Eller pilates eller något annat där man typ satsar på lååångsamma rörelser? Trodde att det skulle handla lite mer om att ligga ned och känna kraften inifrån och lite mindre om att bryta ned sig själv en muskelgrupp taget?

När vi kom in i salen blev vi ombedda av ledaren att förse oss med varsin matta (modell: litet sittunderlägg) och varsin pinne (tänk samurajsvärd)! Någonstans där började jag ana oråd? Därefter skulle någon form av uppvärmning utföras? Den bestod i att lyfta samurajpinnen högt över huvudet och typ sitta i luften? I sjuhundrafemtiomiljoner år.. Väldigt zen! Och väldigt väldigt jobbigt! Tre minuter in i passet var jag redo att packa ihop och ge upp! Efter åtta minuter bad jag till högre makter om styrka.. Femton minuter in stönade och flåsade jag så vildsint att man kunnat tro att jag sysslade med att lägga på ljudeffekter i en porrfilm? Och efter tjugo minuter förlorade jag typ medvetandet?

Det var så förbannat traumatiskt att jag redan förträngt vad resten av den 75 minuter långa gruppträningen bestod av? Det enda jag minns var att vi vid något tillfälle skulle svänga med samurajpinnarna från höger till vänster och att detta fick mig att känna mig som en statist i Kill Bill.. Efter igår har jag faktiskt full förståelse till varför folk blir chockade av att höra att jag skaffat gymkort! Jag är uppenbarligen, om inte världens så åtminstone norra Europas, lataste? Orkade inte ens stretcha när det blev dags för det utan låg bara utsträckt på golvet som en klubbad säl och andades tungt! Det värsta är att mitt närminne är så kort att så snart passet var över hade jag redan lyckas glömma hur fysiskt krävande upplevelsen faktiskt var..