BY AFT

Jag har sådan extrem ångest för allt jag borde göra, men inte riktigt har kommit mig för att börja på, när det gäller skolarbetet! Det är inte det att jag inte försöker? (Nej, faktiskt! Det är inte det!) På något sätt går det liksom alltid snett i planeringen? Idag hade jag exempelvis bestämt mig för att kliva upp tidigt för att därefter sätta mig framför datorn och skriva en analys! Det började bra! Kliva upp tidigt? Check! Sätta mig vid datorn? Check! Skriva en analys? Ocheck! Väldigtväldigt ocheck!

Jag kom som så långt att jag slog upp böckerna framför mig och öppnade ett nytt Worddokument men sedan tog det stopp? Så istället för att syna en nyhetsartikel efter dolda politiska budskap har eftermiddagen gått till att plocka ögonbrynen (ovettigt), diska (vettigt), äta choklad (onyttigt), lägga en ansiktsmask (ovettigt), prata med folk via MSN (socialt), äta middag (vettigt), SMS:a (socialt), överväga att vattna blommorna (vettigt), lyssna på musik (uppmuntrande), samt spana på skor (oekonomiskt)!

Nu sitter jag med världens ångest över att jag slösat en hel eftermiddag på mer eller mindre meningslösa och icke skolrelaterade sysslor.. Kristian säger indirekt att jag får skylla mig själv eftersom han varnade mig för att börja plugga igen! Utöver detta är det hans bestämda åsikt att skolan som institution är till för att man ska må dåligt samt att anledningen till att de lyckas så bra med detta beror på att de förfinat sin teknik under ett flertal års tid.. Jag börjar som att hålla med honom?

När jag sökte till universitetet fick jag information från flera oberoende källor att det skulle vara såå roligt att plugga på en högre nivå eftersom man nu själv fått välja vilka ämnen man skulle studera! Ha! Ha! Haa! Nu är jag som sagt mitt inne i ett moment som behandlar strategisk kommunikation.. (Exempelvis Politik- och samhällskommunikation typ?) Inte riktigt my cup of tea om man säger så? Och det vore väl en sak om det bara handlade om fyra veckors lidande?

Problemet är att hela mitt program heter strategisk kommunikation! Vi talar tre års lidande! Det känns som om jag lurats in i studentlivet under falska förespeglingar? Min avsaknad av engagemang för närvarande beror till stor del på att jag är inte alls särskilt intresserad av en framtid som kampanjplanerare åt ett riksdagsparti.. Politik överhuvudtaget är som inte vad jag gör bäst här i livet och om det kommer fortsätta så här vet jag inte riktigt om jag kommer kunna stå för mitt programval?