BY AFT

Har typ blivit svartlistad hos ett av stadens taxibolag? (Har egentligen inte fått det bekräftat men hyser en del misstankar..)

Gjorde i lördags ett starkt intryck en grupp nya människor! Jävligt starkt! Inte direkt ett gott men sjukt starkt! Tror ingen av de kommer glömma mig direkt..

La ut way to much på taxis! (Alltså, verkligen way to much! På riktigt alltså! Ångesten vet inga gränser believe you me!)

Skickat ett SMS för mycket med aningens för mycket information och dessutom typ helt i onödan! Resultat? Jag vill inte ens tänka på det..

Och alltså, nog för att jag aldrig varit särskilt anständig på Kandidatvägen men nu är nog värdighetskortet spelat för all framtid?

I den vänstra spalten finns en länk: Enkätundersökning! Tidigare publicerade jag en läsarfråga som ett blogginlägg men hädanefter kommer de att läggas på sidan för enkäter.. Till dags dato har tretton personer besvarat den första läsarundersökningen! Tretton? Alltså, det stämmer inte med statistiken över antalet besökare?

Eftersom ytterst få kommenterar försöker jag istället genom dessa högst anonyma surveys få mig en bild över vem/vilka det är som är inne på sidan? (Allvarligt, det är helt omöjligt för mig att ta reda på vem som valt vad så din identitet är skyddad!) Gå därför in och lägg en röst, please? Jag förväntar mig ett högt deltagande..

När jag åkte till Turkiet valde jag, som en medveten konsument och kundtjänstmedarbetare, att stänga av mitt mobilsvar för att spara pengar! (För den som inte visste det kan jag meddela att inkommande samtal, när man befinner sig i utlandet, debiteras precis som utgående.. Som om om det inte vore nog räknas samtal till mobilsvar som mottaget även om personen som ringer inte väljer att spela in ett meddelande!) Det var drygt ett och ett halvt år sedan?

I och med att jag imorgon inte bara har tenta utan också väntar samtal från H&M gällande klänningen och dessa två händelser (med min tur) mest troligt kommer att sammanfalla med varandra insåg jag att det kanske vore lämpligt att kicka igång röstbrevlådan igen? (Främst för att jag är rädd att en avstängd telefon och meddelandet; Numret kan inte nås för närvarande!, kan verka nonchalant och ge personalen på H&M intrycket av att jag inte längre är intresserad av att köpa varan?)

Ringer därför upp Mobilsvar och väljer i tonvalet att jag inte bara vill aktivera tjänsten utan också byta ut mitt snart tio år gamla hälsningsmeddelande.. Börjar skissa på lämpliga fraser och bestämmer mig slutligen för: Hej, det är Therése jag har tenta just nu så jag kan inte svara men spela in ett meddelande så ringer jag upp dig senare! (Preciserat och bra! Då vet butikspersonalen exakt varför jag inte svarar!) Spelar in hälsningsfrasen! Lyssnar på den! Spelar in på nytt! Lyssnar! Spelar in, lyssnar, spelar in, lyssnar, spelar in, lyssnar.. Argh! Jag blir vansinnig!

Hur jag än gör låter jag typ som en trött och gravt alkoholiserad man i medelåldern? Försöker göra till rösten för att åtminstone ge illusionen av att jag faktiskt är kvinna.. Upprepar tidigare procedur; Spelar in, lyssnar, spelar in, lyssnar, spelar in, lyssnar, spelar in! Låter nu istället ungefär som en 7-åring på helium? Blir vansinnig! Återgår till föregående; Spelar in, lyssnar, spelar in, lyssnar, spelar in.. Efter tjugoen gånger slutar jag räkna! Och efter gissningsvis 30/35/40 gånger ger jag upp!

Oavsett vilken dialekt, vilket uttal, vilken emfasering eller vilket röstläge jag försöker använda mig av så låter det likt förbannat galet på än det ena eller andra sättet? Det värsta är dock inte att man, genom att ringa till min röstbrevlåda, blir tveksam på min könstillhörighet.. Inte heller är det det faktum att jag till vardags går runt och låter som en 45-årig man? Dödsstöten är att jag suttit i telefonsupport och spritt min röst som ett rö för vinden över hela jävla landet! Fyfan alltså! Fy fan..

För typ två veckor sedan, när var jag på Strömpilen (ett köpcenter) med Jennie och Björn, fick jag syn på en klänningen i skylten på H&M! Eftersom vi hade lite ont om tid lät jag dock bli att prova den.. Tänkte inte mer på det förrän jag såg den i H&M’s webshop? Då blev jag lite sugen på den ändå? Så när jag var på stan i veckan scannade jag H&M butiken efter klänningen men utan resultat.. Men det fanns givetvis inte en enda klänning i av modellen?

Igår kikade jag på webshoppen igen och där fanns minsann alla storlekar i lager! Egentligen hade jag ju kunnat beställa en klänning där och då? Men icke! Jag inbillade mig att det skulle kännas bättre om jag köpte en klänning live i en butik? Så idag åkte jag ut till Strömpilen (igen) för att investera! Dessvärre fanns det bara två exemplar i butiken.. En 42:a och en 44:a! Jag frågade i kassan om de inte hade fler på lager men nej, det hade de inte..

Tvingades därför åka in till stan med hopp om att H&M fått in klänningen i butiken? Till min stora lycka hade de det! Dock enbart i 38? Det fanns en 36:a men det var dessvärre i fel färg.. Passade ändå på att prova den och givetvis satt den perfekt! Typiskt! Var jag inte intresserad innan så blev jag ju definitivt det nu! Skyndade hem till datorn för att klicka hem klänningen via webben.. Men ack! Det gick sig inte? För den hade sålt slut i hälften av storlekarna!

Menmen, skam den som ger sig! Med vetskap om att Jennie var i Sundsvall ringde jag och bad henne kolla om klänningen fanns i Birsta? Inte för att jag väntat mig annat men det gjorde den inte heller.. Något nedslagen ringde jag Strömpilen och kollade vilken storlek det var på skylt-exet? 34! Of course! Ringde till Birsta för att dubbelkolla så att de inte undanhållit Jennie något? Nee, inte det heller.. Det enda de kunde erbjuda var en 38:a och en 44:a!

Suck! Suck! Suuck! Provar ringa till Ersboda (ett annat köpcenter) och blir satt på vänt! Väntar, väntar, väntar.. Butiksbiträdet kommer tillbaka till telefon och säger att; ”Nä, tyvärr! Vi har ingen 36:a ute!” Suck, nehe? Så tar hon sats igen och klämmer ur sig: ”Men vi har en i skyltfönstret! Och vi ska byta ut det i veckan.. Vill du köpa klänningen då så kan du få boka den? Då ringer vi upp dig på typ onsdag så får du komma förbi?” Ja! Ja! Jaa!

Sammanfattningsvis kan sägas att jag idag ägnat halva dagen åt att spåra, jaga och fånga en klänning genom att använda en teknik jag tillämpat under flera år.. Jag vägrar helt enkelt att ge mig! Vägrar! Ju svårare det är att nå målet desto mer hängiven blir jag och desto mer begärligt blir dessutom objektet? Somliga skulle kalla det sjukligt men det har en så negativ klang att jag väljer att se mig som målmedveten och, typ, öh, driven?

Jag har sådan extrem ångest för allt jag borde göra, men inte riktigt har kommit mig för att börja på, när det gäller skolarbetet! Det är inte det att jag inte försöker? (Nej, faktiskt! Det är inte det!) På något sätt går det liksom alltid snett i planeringen? Idag hade jag exempelvis bestämt mig för att kliva upp tidigt för att därefter sätta mig framför datorn och skriva en analys! Det började bra! Kliva upp tidigt? Check! Sätta mig vid datorn? Check! Skriva en analys? Ocheck! Väldigtväldigt ocheck!

Jag kom som så långt att jag slog upp böckerna framför mig och öppnade ett nytt Worddokument men sedan tog det stopp? Så istället för att syna en nyhetsartikel efter dolda politiska budskap har eftermiddagen gått till att plocka ögonbrynen (ovettigt), diska (vettigt), äta choklad (onyttigt), lägga en ansiktsmask (ovettigt), prata med folk via MSN (socialt), äta middag (vettigt), SMS:a (socialt), överväga att vattna blommorna (vettigt), lyssna på musik (uppmuntrande), samt spana på skor (oekonomiskt)!

Nu sitter jag med världens ångest över att jag slösat en hel eftermiddag på mer eller mindre meningslösa och icke skolrelaterade sysslor.. Kristian säger indirekt att jag får skylla mig själv eftersom han varnade mig för att börja plugga igen! Utöver detta är det hans bestämda åsikt att skolan som institution är till för att man ska må dåligt samt att anledningen till att de lyckas så bra med detta beror på att de förfinat sin teknik under ett flertal års tid.. Jag börjar som att hålla med honom?

När jag sökte till universitetet fick jag information från flera oberoende källor att det skulle vara såå roligt att plugga på en högre nivå eftersom man nu själv fått välja vilka ämnen man skulle studera! Ha! Ha! Haa! Nu är jag som sagt mitt inne i ett moment som behandlar strategisk kommunikation.. (Exempelvis Politik- och samhällskommunikation typ?) Inte riktigt my cup of tea om man säger så? Och det vore väl en sak om det bara handlade om fyra veckors lidande?

Problemet är att hela mitt program heter strategisk kommunikation! Vi talar tre års lidande! Det känns som om jag lurats in i studentlivet under falska förespeglingar? Min avsaknad av engagemang för närvarande beror till stor del på att jag är inte alls särskilt intresserad av en framtid som kampanjplanerare åt ett riksdagsparti.. Politik överhuvudtaget är som inte vad jag gör bäst här i livet och om det kommer fortsätta så här vet jag inte riktigt om jag kommer kunna stå för mitt programval?

En av de största nackdelarna med vintern är mörkret! Man hinner typ knappt vakna förrän det är så mörkt ute att man tror att det är dags att gå att lägga sig igen.. Det är som helt hopplöst att försöka uträtta något efter klockan tre på eftermiddagen för så fort det blir mörkt så blir jag per automatik trött också! I och med att jag har en två A4 sidor lång analys att författa har jag, i ett försök att lösa detta problem, valt att tända samtliga lampor i lägenheten.. Detta för att simulera någon form av dagsljus och förhoppningsvis öka sannolikheten för att jag ska kunna slutföra min uppgift utan att somna? Beräknat utfall av försöket? Min elräkning skjuter i höjden och analysen skjuts på framtiden..