BY AFT

#1 När busschauffören i all välmening säger; Alltså, du? Du har inte funderat på att investera i ett busskort? Du skulle nog tjäna på det..

Efter den tid och det tålamod jag lagt ned i jakten på en ny klänning trodde jag i min enfald att jag gått igenom tillräckligt med prövningar? Men icket! Icket I say! Motgångarna börjar redan vid tre-tiden då jag, fortfarande inte hört något från H&M, och istället beslutar mig för att själv ta kontakt med dem! Ringer upp butiken och öppnar vänligt samtalet med ett; ”Hej! Therése heter jag och jag hade lagt undan en klänning från skylten i storlek 36! Tänkte höra om jag kunde hämta ut den idag?” Den kundorienterade kvinnan i andra sidan luren svarar till min fasa; ”Vilken timing! De håller just på att byta i fönstret nu! Ville du lägga undan den sa du?” Något konfunderad bräker jag ur mig; ”What? Är den inte redan undanlagd på mig?!” Varpå biträdet, ännu mer konfunderad säger; ”Um, nä? Men jag kan lägga bort den nu och så får du hämta den i eftermiddag blir det bra?” Efter att ha hävt ur mig; ”Ja! Ja! Jaaa!” sätter jag mig för att leta mig igenom busstidtabellen..

Tackvare lokalbussarnas eminenta sökfunktion via hemsidan hittar jag snabbt det jag söker efter! Enligt den ska jag först ta 7:ans buss och därefter byta till 9:ans! Kristallklart! Inte nog med det! Jag har sånt flyt att det går en buss inom de närmsta fem minutrarna! Kastar mig ned till hållplatsen och kliver på.. Tar 7:ans buss till Illervägen och inväntar nästa! Väntar, väntar och väntar? Det kommer typ tusen miljoner fordon men ingen buss? När det äntligen kommer en så är den skyltad med: Ej i trafik! Kliver in till chauffören och frågar, för säkerhetsskull, huruvida han kör till Ersboda? Det gör han ju givetvis inte.. Känner att turen är på väg att ta slut när 9:an bromsar in framför mig! Yay! Tar plats vid ett fönster för att kunna spana efter köpcenterområdet, något som är en aning svårt i och med att det börjat skymma lite grann.. Tar istället upp turlistan och försöker navigera mig fram till rätt linje så att jag kan räkna hur många stopp det är innan jag ska av?

Passerar Bruksvägen, S. Slevgränd, Byttgränd, Ö. Ersboda Centrum, Kärnvägen, Krukgränd och slutligen the end of the line: Ö. Ersboda! Blir dock lite fundersam? För att vara ett köpcentra är det rätt mörkt? Jag trodde som att det skulle vara lite, öh, skyltar eller något? Dessutom är det ganska, hm, öde? Och, eh, lite mer vildvuxet och grantäckt än väntat? Befarar att jag kommit vilse? Långt utåt helvete dessutom? Som tur är så är jag ju inte ensam i, den nu stillastående, bussen! Eller? Vänder mig bak för att kontrollera.. Ser inte en käft? WTF?! När jag klev på var dragspelsbussen minsann fylld till bredden! Nu verkar alla ha flytt det sjunkande skeppet? Och, hrm, busschauffören också? Jag fattar nada! Börjar ana oråd? Flippar febrilt i min tidtabell i hopp om att få någon rätsida på problemet och börjar sedan, i vild panik, skicka SMS till den del av min kontaktlista som har någorlunda koll på Umeås geografi..

Bredvid min buss står en annan.. Den är tom! Nedsläckt! Och skyltar med texten: Ej i trafik! Ohno! SOS! Det är någon form av busskaparvändplats jag befinner mig på? Inte konstigt att alla andra övergett mig! De fega jävlarna visste om det! Fan, alltså! Det är just sån här information man behöver få veta när man flyttar till en ny stad! Vart de dåliga områdena är och vart man bör frukta attentat! Vet inte vad jag ska ta mig till och får typ slaganfall när jag hör hur någon/något rör sig? Aaaaa! Busspiraterna har gjort entré! Var det inte panik innan så är det då sannerligen det nu! Knappar, för säkerhetsskull, in 112 i telefonen och gör mig redo att ringa upp och vara en dam i nöd! Vågar inte ens titta vad det är men andas ut när det visar sig vara typ chaufförsbyte eller något sådant?

Passar på att fråga om jag överhuvudtaget sitter på rätt buss? Jajemän, det gör jag! Numera.. Uppenbarligen har 9:an genom någon form av metamorfos blivit 8:an och för att komma till H&M bör jag kliva av på Filgränd! Perfa! Sätter mig ned och börjar leta efter Filgränd i tidtabellen.. Det, öh, finns inte? Vad fan?! Stenvägrar att gå fram och förnedringsfråga fem sekunder efter att jag mottagit ett svar! Byter strategi! Kör stenhårt på hundvalpsblick, lätt darrande underläpp och applicerar dessutom ett uttryck av mild förvirring i ansiktet? Vänder därefter blicken och stirrar in i backspegeln i hopp om att mannen vid ratten ska fatta så pass mycket medlidande för mig, en stackars utböling på äventyr i storstaden, att han självmant stannar och släpper av mig på rätt hållplats? Åker återigen förbi Krukgränd, Kärnvägen, Ö. Ersboda Centrum och Byttgränd men även Ostkroken, V. Ersboda Centrum och Snipgränd..

På Kylgränd stannar bussen och jag ser till min stora lycka välkända varumärken som Jula, Mc Donalds och H&M lysa upp höstmörkret! (Uppenbarligen var det inte fil utan kyl.. Yeah, well det var ju matrelaterat i alla fall? Jag var ju som inne på rätt tema ändå..) Rusar bort mot affärskomplexet och köper loss klänningen på H&M! Det tar inklusive kötid cirka fem minuter? Springer tillbaka till busshållplatsen och kommer right on time för att kliva på 9:an mot stan! (Linjen som enligt, tabussen.nu, är en av de två turer som ska leda mig hemåt!) Stannar på Snipgränd, V. Ersboda Centrum, Ostkroken, öh, alltså, det känns som om jag har åkt här förut, Byttgränd, Ö. Ersboda Centrum, eum, det här kan inte vara riktigt, Kärnvägen, Krukgränd och slutligen Ö. Ersboda! På något märkligt sätt befinner jag mig återigen på busskaparplatsen?

Den enda gubben, som förutom jag åkt med så här långt kliver av.. Själv sitter jag kvar och väntar på att gripas av panik, vara med om ett chaufförsbyte och därefter åka vidare? Men hej vad jag bedrar mig! Busschauffören infar mig om att han minsann nått sin destination och att det är slut för idag och tack för idag! Eh, what? Blir under oceremoniösa former utslängd på gatan! Jahaja? Går till en busskur och försöker läsa på listorna som hänger på insidan.. Men nu är det så mörkt att jag knappt kan se handen framför mig? Får helt enkelt hoppas på det bästa? Efter vad som känns som ett halvår svänger dock en buss in! Har inte en blekaste om vad det är för nummer på den utan kastar mig över karln som kör och vrålar desperat; ”Du går väl till stan va? Va? Va?! Säg du gör det? Va? Va? Vaa?!” Nu skiter jag i att försöka hitta en buss som åker till mitt område! Planen är istället att ta sig till centrum för att därefter kunna åka hem!

Är redo att slänga mig i famnen på den chaufförstackarn när han intygar om att han går via Vasaplan! Halleluja! Hemresan är nära! Faller ihop i en hög på ett säte och åker än en gång förbi; Krukgränd, Kärnvägen, Ö. Ersboda Centrum och Byttgränd, Ö. Ersboda Centrum.. Känner mig som en karusellhäst? Jag skulle typ kunna rita upp en karta över det här området vid det här laget? Börjar att skratta hysteriskt! Hela situationen är helt jävla absurd! Jag lämnade lägenheten för en och en halv timme sedan? Mitt faktiska ärende tog 5 minuter resterande tid har jag ägnat åt att snurra runt på samma gator om och om igen! Skruvar upp volymen på iPoden och börjar mima uttrycksfullt samtidigt som jag våldsamt vickar takten med foten i ett försök att muntra upp mig lite? En lätt efterbliven man i bävernylon kliver på vid Ostkroken och slår sig ned på platsen mittemot! Han plirar mot mig med sina små ögon och börjar sedan stampa takten till mina fotvickningar..

Koncentrerat följer han min tysta sång och försöker liksom synka sina läpprörelser med mina som om vi utförde någon form av ljudlös körsång? Jag slickar mig hastigt om läpparna för att se om han hakar på? Det gör han utan att blinka! Och eftersom jag genom att sitta och skratta högt för mig själv, åt till synes ingenting, redan befäst min ställning som sinnessjuk kan jag lika gärna go with the flow så att säga? Börjar artikulera tydligare och adderar lite överkroppsdans till mina fotvick! Joelbitar mittemot mig hänger med och tillsammans sitter vi och shakar till ljudet av däck mot asfalt! Han är lite långsammare än jag vilket gör att det känns lite som att titta på en fördröjd spegelbild? (Bortsett från att jag varken är caucassian, man eller aningens förståndshandikappad?) De andra passagerarna kan inte låta bli att titta på oss; Ser väl ut lite som om gruppboendet är ute och finåker?

Kliver av när vi når centrum! Äntligen lite tur! Min vanliga buss beräknas göra entré om två minuter! Neat! En minut går.. Två! Tre? Fyra? Och sedan tas turen bort från den digitala listan! Alltså, hallå? Driver de med mig? Kommer det ingen buss eller? Seriöst! Argh! Blir vansinnig! Sex minuter efter utsatt tid bromsar 7:an in dock in och jag pressar mig fram mot dörrarna som ett galet fan mot en backstageingång? Finally! Sex bussar, åtskilliga svordomar och drygt två och en halvtimma senare trillar jag in i lägenheten! Jag repeterar; Sex förbannade bussar! 165 minuter och i princip halva personalstyrkan på lokalbussföretaget har passerat i revy framför mig under eftermiddagen! Allt detta för att kunna hänga en klänning á 100 SEK i garderoben! Allt detta lidande för 100 spänn tyg! Ärligt, efter det jag gått igenom för att få fanskapet i min ägo så får man ju banne mig hoppas på att jag har en förjävla trevlig kväll i den här dressen!

Meningarna går i sär men jag anser personligen att jag har tämligen god självinsikt när det gäller mitt nästintill omättliga behov av att konsumera! Jag är medveten om att jag i ett flertal av fallen (majoriteten) borde avstå men väljer (vanligen) att inte göra så.. Det är ett vedertaget faktum att jag gärna investerar i, tja, vadfansomhelst bara för att få spendera! Och jag står för det! Absolut! (Även om det kanske inte känns helt självdisciplinerat alla gånger..) Somliga gånger (ytterst få) är ett nyförvärv dock nödvändigt för typ överlevnad? Den här gången är definitivt en sådan gång! Min garderob, mitt luktsinne och hela min omgivning är rörande överens och samtliga yrkar på att jag införskaffar en ny jacka a.s.a.p!

I ett tappert försök att slå två flugor i en smäll genom att dra nytta av min pygméväxt och samtidigt spara pengar beställde jag djärvt en dunparkas (The North Face) av juniormodell via internet.. (Barnkläder, i synnerhet sportmärken, går att få loss till typ halva priset på det här sättet!) Det gick.. Inte! 150 centilong jacka hade på mig ungefär samma passform som 150 liter sopsäck? (Så går det när man försöker vara ekonomisk!) Om det inte varit för det faktum att min tre år gamla trotjänare bokstavligen börjat förmultna hade jag givetvis kunna vänta med jackköp men eftersom jag fasar att nya ekosystem kommer att bildas i fodret om jag väntar för länge så jag tvingas agera nu!

I flera veckor har jag gått och smygspanat på en parkas från Peak Performance som hänger inne på Stadium.. Den har exakt den röd nyansen jag är ute efter! Det enda som hållit mig tillbaka är prislappen! (Som nybliven student inser faktiskt även jag det absurda i att ens titta på ett ytterplagg som bokstavligen ligger i samma prisklass som månadshyran för en tvårumslägenhet..) Desperationen, samt det faktum att tjockleken på min plånbok inte är vad den borde vara, drev mig därför till att kuska runt i stadens alla butiker på jakt efter en ny vinterskrud till rimlig penning! Som så mycket annat var detta lättare sagt än gjort! Det bjöds på en uppsjö av kappor, ett antal fuskpälsar och några midjekorta täckjackor men ingenstans fanns någon parkas att finna?

Man kan ifrågasätta varför jag prompt måste ha samma modell som den föregående men det är helt enkelt eftersom den fyller en funktion! (Samt det faktum att jag redan har tre fuskpälsar, två kappor och en täckjacka..) I och med att jag flyttat upp till samma postkodområde som, i mina ögon, mycket väl kan bebos av såväl Jultomten som Yetin så behöver jag en halvlång dunkappa för att klara mig igenom vintern! (Det känns som om risken annars är att jag går samma väg som typ Ötzi?) Så jag begav mig mot Stadium och gjorde mig redo för att lägga ut en mindre förmögenhet på fågelavskrap, låtsas päls och någon hightech form av typ Gore Tex?

Väl i butiken provade jag omsorgsfullt först en röd parkas i small sedan i xsmall och sedan small igen och så tillbaka till xsmall.. Sedan gjorde jag exakt samma sak med en likadan i svart! Vilken passform! Vilken perfektion! Vilket hutlöst jävla pris! Trots skräddarsydd känsla, välsydda sömmar och, förhoppningsvis, god kvalité kändes det inte helt hundra.. Det vill säga fram till att jag fick sällskap av en tonårig tjej och hennes pappa! Interaktionen dem emellan gjorde dock att det hela kändes en aning bättre? (Dottern trånar efter dyr jacka! Pappan försöker lobba för prisvärda alternativ.. Jag köper loss dyr jacka! Och min pappa han har inte en aning om det!) Det och det faktum att det visade sig att jag kunde på 20% rabatt på köpet! 20% rabatt! Case closed liksom!

Therése: Åh! Alltså, jag skulle vilja ha en sån där Tiny Sniper!

Björn: Vad är det?

Therése: Det är som en mascara för underfransarna..

Björn: .. jag trodde mer att det var typ ett handeldvapen eller nåt?

Jag har vidgat mina vyer och varit på audition! Eller casting kanske det heter när det handlar om modelljobb? För trots att jag sträcker mig ynka 1,55 meter från markytan har jag gått på en uttagning som hölls på Scandic! Hamnade där av en ren slump.. Man skulle, om man så att säga förfinar sanningen lite, nästan kunna påstå att jag blev upptäckt på stan när jag var ute och slog runt i helgen! Eller ja, stan och stan? Snarare i en lägenhet.. (Fast den låg faktiskt på stan!) Och det där med upptäckt alltså.. Det var väl mer så att Gia, en tjej i klassen, tipsade om att hon skulle dit och tyckte att jag också kunde följa med? Men jag hamnade i alla fall på modellcasting! Eller ja, hårmodellcasting.. Det var lite Idolauditionkänsla när man stod där i strålkastarljuset inför juryn.. Istället för skivkontrakt fick vinnarna gratis klippning och/eller färgning plus styling samt lite tid i rampljuset på tisdagens visning! Själv blev jag dock inte uttagen utan kom hem med manen i behåll! Fick dock lämna namn och nummer eftersom det kommer hållas en del shower framöver så man skulle kunna säga att jag trots allt mottog någon form av tröstpris som tack för min medverkan?

Efter att ha spenderat drygt två timmar på universitetet åkte jag ned på stan för att spendera drygt tvåhundra på en mascara! Det var i princip folktomt? På väg mot Kicks gick jag lyckligt ovetandes förbi ett gäng alternativa 20-någonting? Klick, klack, klick, klack lät det när jag på gott humör spatserade gatan fram i mina tjusiga stövlar.. – Klick, klack, klick, oj, oj, oj, vad ont det gör i oss små höfter!, vrålar plötsligt någon ut i luften? Rent spontant så tänker jag: Pensionär? Halka? Lårbenshals? Och känner att nu måste jag göra en insats! Fast märkligt nog så är det är ingen över 30 på stan? Det är typ bara jag och det där lite ungdomligt punkiga gänget? – OJ, OJ, OJ, vad vi får liiida!, skallrar det över torget! Och jag hajar verkligen ingenting? Vem är det som lider?

- Tänk vad man ska behöva göra sig till för männen!, hånar rösten.. Eh, alltså va? Det är verkligen heldött på torget! Det är bara jag som står och snurrar runt i förvirring medan glåpord om höfter och förtryck och porr haglar över mig? Då fattar jag att det måste vara mig de pratar om? Och jag ser, uppenbarligen, ut som en postergirl för manschauvinismen? När jag imorse valde att dra på mig en collagetröja, jeansjacka, leggings och stövlar med klack valde jag tydligen också indirekt att stödja patriarkatet? Mitt hår är skitigt och jag är knappt sminkad men ändå står det av allt att döma skrivet i pannan på mig att jag ägnar mitt liv åt att visuellt försöka tillfredsställa män? Ursäkta? Tillfredsställa män? Hur då? Genom att sensuellt vrida fett ur mitt hår och gnida in det på deras muskulösa bringor? Eller kanske fladdra förföriskt med mina omålade fransar?

Seriöst, jag har väldigt svårt att se exakt vad som är så fruktansvärt provocerande med dagens look? Är det stövlarna? De är inte ens lårhöga! (Inte för att jag personligen har något emot lårhöga stövlar.. Jag skulle gärna införskaffa ett par om det inte vore för att mina ben är så korta att lårhöga stövlar går mig till skrevet vilket gör att jag ser ut att bära vadarstövlar de luxe!) Okej, att det är klack på dem men det är tamefan en ren säkerhetsfråga! Hamnar jag i lunchrusning i lågskor är risken  s k y h ö  g  att jag blir nedtrampad eftersom ingen normal lång människa har en chans att se mig! Allvarligt alltså! Det är nästan sant! Sen är det faktiskt inte höfterna det tär på i första hand! Det är trampdynorna! Därefter kommer hälar, tår och senor utan inbördes ordning.. Så det så!

Olika falla ödets lotter! Maria, min granne och tillika klasskamrat, råkade ut för en blottare häromkvällen.. Själv träffade jag på en helbrägdagörare på bussen ned till stan! En afrikansk man i femtio års åldern slog sig ned och började prata med mig.. Han frågade vad jag gjorde i Umeå och hur gammal jag var och efter att ha förolämpat alternativt smickrat mig, beror lite på hur man ser det, genom att säga att jag inte såg ut att vara en dag över femton, beslutade han sig för att välsigna mig! Det var en kort och smärtfri procedur som började med att han la en hand på min arm och mumlade på ett främmande språk, (eventuellt afrikanska), och slutade med att han förkunnade att God has blessed you now! Jag är varken döpt eller konfirmerad men nu har jag i alla fall, halleluja, fått Guds nåd nedkallad över mig utav en 58-årig man vars andedräkt luktade som om han intagit okristliga mängder alkohol..

Efter att, i ett försök att ansa mina lurviga ben med en engångsrakhyvel, råkat slicea upp vaden för sjuhundrafemtionde gången känner jag att nu får det tamefan vara nog! Jag är trött på att kliva ut ur duschen med blodet forsande från de etthundra jack som täcker benen efter en misslyckad rakning! Trött på att mina vader är så täckta av sårskorpor att det ser ut som om jag vandrat genom ett törnesnår..

Bestämmer mig för att köpa en sån där lyxhyvel från Gillette och beger mig till mitt lokala ICA för att investera! Navigerar mig till skönhetsavdelningen, alltså de hyllor som rymmer tamponger, bindor och plåster, och hittar två olika sorters engångshyvlar samt ett gäng Venus Gillette Divine med tre rakblad! Härligt! Kastar en Divine i korgen och ställer mig i kö för att betala.. Det är typ världens längsta kö och när jag äntligen kommer fram och har betalat ser jag hur Venus Gillette Embrace med fem rakblad ”Fem rakblad! För ett extra lent resultat!” hänger framför mig.. Får världens beslutsångest! Alltså fem rakblad, det måste ju vara mycket bättre än tre? Men förmodligen är den mycket dyrare också? Men ändå.. Ska man ändå köpa lyxhyvel kan man ju lika gärna satsa på den flashigaste modellen? Eller?

Fan alltså! Nu är det typ för sent! Kassörskan har redan börjat betjäna nästa kund och det är liksom världens längsta kö så jag skulle känna mig jättebesvärlig om jag började dividera med tjejen i kassan om ett byte.. Nä, men alltså det är säkert jättebra med tre blad också? Man får ju som försöka att se det lite ifrån den ljusa sidan? Den kan ju inte vara sämre än en engångshyvel? Fast varför ska man nöja sig med tre blad när man kan få fem? Jag får väl köpa den andra modellen nästa gång jag är och handlar? Lider all världens kval för mitt felköp hela vägen hem.. Kliver in i lägenheten och känner att: NEJ! Jag tänker inte ta det här! Jag är faktiskt student! Jag har typ ingen inkomst! Jag har rätt att vara snål och gnetig! Jag ska inte behöva köpa dubbla uppsättningar rakhyvlar! Mitt bidrag är faktiskt jättelitet! Näe, här ska minsann bytas ut!

Stormar ut igenom porten och tillbaka till ICA-butiken! Det är fortfarande en lång kö som ringlar sig likt en jätteorm ända bort till mejerihyllorna.. Ställer mig i samma kassa som tidigare med kvitto och Venus Divine i näven! Rycker åt mig en Gillette Embrace och förklarar för tjejen i kassan: – Eh, alltså, jag var här typ alldeles alldeles nyss men det, eh, blev lite fel? Jag köpte den här modellen men egentligen så var det ju så att det var den andra jag var ute efter.. Så, öh, skulle jag kanske kunna få byta och typ betala mellanskillnaden? Tjejen i kassan nickar och ler ett förstående leende som säger att hon har full förståelse för hur det är att vara kvinna och att hon också inser vikten av babylen vad? Så trots den massiva köbildningen tar hon lugnt och metodiskt emot båda förpackningarna och börja knappa in bytet i kassan.. Puh! Det gick! Jag klarade det! Hurra! Känner mig asnöjd tills..

Den snälla och förstående kassörskan ler milt mot mig innan hon tar sats, klämmer i från tårna och vrålar: – KÖÖÖPET MEEEDGEEES EEEEJ! JAG TROR DITT BANKKONTO ÄR TOMT! DET GÅR INTE ATT DRA NÅGRA PENGAR! så att det ekar i lokalen! Allt stannar upp! Samtliga kunder och personal stirrar med avsmak på den fattiga studenten! Jag vrålar tillbaka: LITE HÖÖÖGRE TACK! JAG TROR INTE ATT PENSIONÄRERNA VID FRYYYSDISKEN HÖRDE DIG?! Nä, det gör jag inte.. Tungan har liksom låst fast sig i gommen på mig? Hela jag känner mig fryst? Jag kan inte röra mig.. Lyckas lirka upp en hundring ur plånboken och kastar den i famnen på kassörskan! Rycker växeln ur händerna på henne och älgar ut ur butiken..

Så här i efterhand kan man ju känna att man gav sig lite lätt? Men det sägs ju att hämnd är en rätt som serveras bäst kall så när jag är färdigutbildad och stenrik och hon fortfarande sitter och knappar EAN-koder i närbutiken då jävlar ska jag visa henne! Då ska jag komma in och köpa så mycket Gillette rakhyvlar att, att, att? Att det inte blir några över till henne! Ja! Så ska jag göra! Och då kan hon sitta där och gråta med ludna ben! Ha! Ha! Haa!